Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
till sin bestämmelseort Sjelf kunde De— - imellertid icke
fftlta många träd, utan hade legt några norska arbetare, som
nu fordrade sin betalning. Ur stånd att godtgöra dem, rymde
han föltet och begaf sig till en liten stad icke långt
derifrån, der ock hans fordringsegare lemnade honom i fred,
väl vetande att ingenting stod att erhålla. Der lefde han en
tid i stor fattigdom, spekulerade på nytt i sågtimmer,
denna gång med en klokare anlagd plan, hade han blott
kunnat disponera flera än sina egna vid yxan ännu oerfarna
armar till dess utförande. Dessutom saknade han hvad som
lör detta ändamål var nödvändigt, ett par dragare. En dansk
köpman som egde ett par dugtiga dragoxar, hvilka han
under vintertiden icke begagnade, lånade dem åt De–––. En
af oxarne dog. De–––låtsar om ingenting, inställer sig
en vacker dag hos köpmannen, utbjudande till salu en
präktig oxhud, som han säger sig hafva fått i uppdrag att
försälja. Köpmannen som icke fattar någon misstanke, köper
sin egen oxhud, och för att De––– skulle hafva någon
vinst på affären, betalar han den ganska frikostigt Efter
några år återsåg jag De–––sjuklig och beröfvad hvarje
medel till sitt uppehälle. Den ende, som vårdade sig om
honom, var den danske köpmannen. Efter hvad jag sedan
hört berättas, lärer han dött i största elände.
Den för sina omvexlande öden märkvärdigaste ibland
alla de svenska nybyggarne vid Tallsjön var en i Sverige
temmeligen bekant notabilitet, kammarjunkaren och
löjtnanten L., densamma som genom sitt bref narrat mig att löpa
in till Milwaukie. På ett jordstycke, som gränsade intill
Schneidaus och våra egor, lät han uppbygga ett någorlunda
rymligt logghus, som skulle vara liksom i litet mer
herre-gårds-stil än de andre svenskarnes, ehuru den aldrig
fulländade verandan och ett par små rum, som ständigt
förblefvo utan golf, vittnade om att vilja men icke kunna. Den
fordne store egendomsherren i Sverige, som der haft en
mängd torpare och statfolk att arbeta på sina vidsträckta
åkrar, försökte väl sjelf ibland att här handtera spaden och
plogen, men dylikt arbete öfverlemnades dock för det mesta
åt en tjenare, den ende som återstod honom af hans fordna
underhafvande, tills slutligen denne fann för godt, att utbyta
en tjenst, der lönen beräknades i svenska riksdalrar, emot
en annan, der den verkeligen utbetalades i mer än dubbelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
