Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
bortkasta skrinet, i hvilket detta klenodie hittills visat sig
vara bäst och säkrast förvaradt
KAPITLET ffl.
Kyrklig oenighet — Brefvexling med erkebiskop Wingård. — Skiljaktigheter
emellan den lutherska och den episkopala kyrkan.
För de skandinaviska Utvandrarne i nybygget framställde
jag öppet mina åsigter. Skulle jag blifva deras prest, så
kunde det endast ske med vilkor, att detta embete mig på
ett behörigt sätt och såsom bruket var i den fosterländska
kyrkan öfverantvardades* och att jag dertill ordinerades af en
biskop i den episkopala kyrkan, med hvilken kyrka, såsom
af alla härvarande religionsamfund närmast beslägtad med
den nyssnämnda, jag föreslog att vi alla förenade oss.
Genom en sådan förening var det att hoppas, det våra kyrkliga
angelägenheter bäst skulle kunna ordnas. Samtlige norskarne
antogo detta förslag; men en del af svenskarne opponerade
sig deremot på grund af ett i sig sjelf ganska aktningsvärdt
skäl. De ville nemligen icke öfvergifva den kyrka de
hittills tillhört, icke den bekännelse de hittills omfattat Vi
andra trodde dock, att i det vi inträdde i samfund med den
episkopala kyrkan, vi icke gjorde oss skyldiga till ett affall
hvarken ifrån den ena eller den andra. Snarare ansågo vi att
derigenom ett större eller, rättare sagt, ett verkligt affall ifrån
båda skulle förebyggas. Framtiden utvisade äfven, att af dem
som sade sig af tillgifvenhet för den lutherska läran, en
tillgifvenhet som dessutom det var stor anledning tro i flere
fall vara mera föregifven än uppriktig, icke kunna instämma
i de andras beslut, de flesta antingen förenade sig med
något ifrån våt bekännelse alldeles afvikande religionssamfund,
dier ock försjönko i en ändelig liknöjdhet Äfven sedan
svenska prester kommo i landet försummade några att låta
döpa sina barn och förblefvo sjelfva fremmande vid Herrans
bord. Föreningen med den episkopala kyrkan hade
åtminstone det goda med sig, att de flesta af dem, som sålunda
icke ställde sig utom alla kyrkliga förhållanden, sedermera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
