Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
då de försågos med egna prester ifrån hemlandet, slöto sig
till deras lutherska församlingar, så framt de ej af en då
pröfvad och stadgad öfvertygelse föredrogo att fortfarande
tillhöra den episkopala kyrkan. Änskönt ’gudstjensterna nu
såsom förut förrattades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
svenska kyrkoritualen, bevistades de ej längre af dem, som
icke kunde ingå på den ofvannämnde kyrkliga föreningen,
och hvilka af trohet till den lutherska läran ansågo sig böra
afhålla sig äfven ifrån dessa gemensamma andaktsöfningar.
Oenighet och söndring uppstodo i vårt lilla samhälle som
äfven lät känna sig i saker af mindre vigt Det var en tid,
då jag vacklade i hvad beslut jag borde fatta.
Slutligen skref jag till erkebiskop Wingård, fästande
hans uppmärksamhet vid våra kyrkliga förhållanden, bed*
jande honom, såsom den svenska kyrkans högsta auktoritet,
att framställa skiljaktigheterna emellan de båda kyrkornas
bekännelse och att uttala sin mening om vår förening med den
episkopala. Jag kan icke neka till att jag tog detta steg till
hälften i den förmodan att han skulle se saken ifrån samma
synpunkt som biskop Svedberg fordom, och att han, i
betraktande af de förhållanden, i hvilka vi voro, hafvande föga
eller ingen förhoppning på att erhålla prester ifrån
fäderneslandet, skulle om än icke tillstyrka, åtminstone icke strängt
ogilla våra planer i kyrkligt afseende. Derigenom, hoppades
jag, skulle kanske en större enighet befrämjas, och man finge
till ledning för sitt handlingssätt en bättre auktoritet än den
egna åsigten. Det var åtminstone att gå öppet till väga, och
ingen kunde sedermera förebrå mig, att jag sökt att på
något sätt föra honom bakom ljuset i fråga om olikheten
emellan de begge kyrkornas bekännelse. Enhvar kunde sedan,
efter att ytterligare hafva blifvit gjord uppmärksam på
förhållandena, med Gud och sitt samvete afgöra saken.
Hvad mig sjelf angår, så kunde jag naturligtvis icke
hafva undgått att besinna och öfverväga de skiljaktigheter,
som vanligen uppgifvas att vara emellan den anglikanska
kyrkan och den lutherska. Men dessa skiljaktigheter — och
huru jag uppfattade dem synes af det följande — voro de
icke snarare menings- än tros-skiljaktigheter? Voro de
verkligen så stora, att de gjorde det till en pligt för oss, att i
ett land med en allaredan förut i så betydlig grad sektstyo
kad kristendom, ytterligare utgöra ett parti, och söndra osa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
