Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ganska talrik, så att B., stående vid ett litet bord in vid
fenst-ret, hade endast ett par steg emellan sig och sina tätt
sammanpackade åhörare. Han var just som bäst i farten med
gin predikan, då en höna jemte en mängd kycklingar, som
kommit in genom den öppna dörren, lyckades att under
bänkarne praktisera sig fram ända till bordet, hvarifrån de
troligen voro vande att få upphemta några nedfallande smulor.
B. hvarken hörde det "kyp, kyp", som var nära att
öfverrösta honom, ej heller såg de små kräken, som förskräckta
hoppade rundt omkring hans fötter, hvart ögonblick i fara
att krossas under dem. Jag satt just villrådig hvad jag skulle
göra, antingen ännu mera störa gudstjensten genom att jaga
bort den befjädrade skaran, eller låta B. fortsätta, som
flyttade sin fot ifrån det ena stället till det andra, ech
sålunda lätt kunde komma att klifva på en af kycklingarne,
då slutligen värdinnan i huset, som riskerade mest rid det
ifrågavarande alternativet, kom fram och sakta bad mig för
all del vara henne behjelplig att rädda den hoppgifvande
shanghai-familjen undan prestens och de honom närmast
stående, mera uppmärksamma åhörarnes steg och trampande.
Hvad var att göra? Begge famlade vi under bänkarna och
under B:s fotsida kaftan för att få tag i kycklingarne,
hvilket naturligtvis hade till följd ett ännu högljuddare "kyp,
kyp" och kackel, tilldess hela sällskapet började flaxa än hit
och än dit, på bord, bänkar, prest och åhörare. Mången
predikant har kommit af sig vid mindre, men B. lät sig icke
bekomma, och efter ett kort afbrott voro åhörarne, lika
uppmärksamt och andäktigt som förut, lyssnande till hans enkla
och till hjertat gående predikan.
Mina egna söndagsförrättningar voro vanligtvis inskränkta
till de svenska och norska nybyggena, som också togo i
anspråk all den tid jag under mina studier kunde skänka dem.
En gång blef jag kallad till en begrafning. Den aflidne var
en Norrman, och hans landsmän hade temmeligen talrikt
infunnit sig i sorgehuset Midt på golfvet i den lilla stugan
hade man ställt ett par bänkar, på hvilka den döde låg i sin
likkista. Nästan alldeles vid sidan af densamma stod ett litet
bord med glas och brännvinskrus. Det hedniska bruket af
graföl måste äfven här bibehållas, fastän omständigheterna
icke tilläto all den ståt och traktering, som i hemlandet, åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
