Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
minstone den tiden, brukade höra till en så kallad
"hederlig begrafning."
I förbigående vill jag anmärka, huru allt sådant oskick
år helt och hållet okändt ibland Amerikanarne. Den
begrafning som ibland dem skulle försiggå med drickande och
ätande, finge visserligen icke namn af hederlig. Vare sig på
landet eller i staden, antingen någon religiös ceremoni
iakttages eller icke, samla sig den aflidnes vänner, utan all
föregående inbjudning, antingen i kyrkan, om någon sådan
finnes på stället, eller i sorgehuset, hvarifrån de, utan att den
ringaste traktering kommer i fråga, följa den döde till hans
sista hvilokammare, och sedan begifva sig hem, hvar och en
till sitt. Ibland alla våra fosterländska seder och bruk var
det ingenting 4om så mycket förvånade Amerikanaren och
af honom ogillades, som det barbariska bruket att kalasera
omkring likkistan; och kanske bidrog detta mer än
någonting annat, att förskaffa den norska fjällallmogen, hvilken just
icke heller i öfrigt gaf folket i den nya verlden något’
fördelaktigt begrepp om den europeiska civilisationen, namnet
af the norxvecfian Indians. Att det icke saknades skäl till en
sådan benämning bevisar bland annat den händelse jag nu
går att omtala.
Vid mitt inträde i det norska sorgehuset hade graf ölet
redan tagit sin början och brännvinsflaskan gjort sin rund
ibland gästerna, samlade i det trånga rummet omkring den
ej ännu tillspikade likkistan. Enligt bruket i Norge nämnde
jag en psalm att sjungas innan den döde bars ut Värden
på stället, som en och annan gång vid gudstjensterna
brukade fungera som klockare, tog äfven nu upp psalmen, men,
efter att församlingen sjungit en vers, uppstod en paus, och
till min icke ringa bestörtning presenterade man mtg ett fullt
glas brännvin, sägande att "det var saa Skikkeu i Norge, at
ved slige Tilfælde man altid tog sig en Dram mellem den
förste og den anden Vers", och innan jag ännu hunnit
hemta mig ifrån min öfverraskning eller förhindra detta oskick,
gjorde buteljen sin rund kring laget, hvar och en fattande
brännvinsglaset med ena handen och hållande psalmboken
med den andra. Andra Norrmän sade mig sedermera, att
de aldrig i sitt hemland hört omtalas en sådan "Skikk", och
att, om den derstädes egde rum, så måste den vara inskränkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
