- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
107

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Nashotab. Han var en person, i många fall rikeligen
begåfvad, utrustad med stora kunskaper, skicklig predikant, af ett
förbindligt och intagande väsende. Lik de andra lärarne vid
Nashotah gjorde han intet anspråk på annat än kläder och
föda, och var nöjd» att, underkastande sig alla försakelser, i
sitt lärarekall och eljest arbeta, som han sade, för kyrkans
och institutets bästa. Ett år eller så efter hans ankomst upp-,
täckte likväl en annan af lärarne, Professor Adams, under
de enskilta och förtroliga samtal, som han ofta hade med de
studerande, att några af dem i något theologiskt ämne
yttrade åsigter, som han var viss på icke kunnat bibringas dem
af de läroböcker, som bär gåfvos dem att studera, ej heller,
som han trodde, gerna kunde inympas på dem af någon
bland de härvarande lärarne. Han fann dem, med ett ord,
komna temmeligen in på den romerska kyrkans bekännelse.
I början misstänkte han ingenting, utan vederlade blott
deras argumenter och sökte att föra dem ifrån hvad hàn ansåg
hos dem vara endast en oriktig uppfattning af kyrkans lura.
Men, alltid vaksam, märkte han snart mer och mer af en
sådan surdeg, och det dröjde icke heller länge, förr än han
upptäckte hvarifrån den härledde sig. Den förut omtalade
diaconen var efter all sannolikhet en maskerad jesuit, som
icke tvekat att med en mened på läpparne låta inviga sig
till en vår kyrkas tjenare, i hopp att ibland de unga män
som här beredde sig till samma embete, utså’ påfvedömets
villfarelse, och, att genom att leda en eller annan af dem
öfver till den romerska kyrkan, gifva ytterligare näring åt
partisinnet och emot Nashotah väcka ett misstroende, som
snart skulle göra det omöjligt, att denna inrättning längre
kunde ega bestånd. Lyckligtvis uppdagade Professor Adams
i tid den med list och klokhet väl anlagda och med yttersta
slughet och försigtighet i verket satta planen. M:r J.
afskedades genast, och ett par månader derefter såg jag honom
såsom ledamot af ett romerskt Collegium i Chicago,
uppträda i sin rätta kostym, iklädd den romersk-katholska
prestdrägten.

Ibèand de öfver 50 prester, som på dessa få år blifvit
oÉexannnerade från detta institut, fiimes ingen, som icke med
stadig hand håller fast det ståndar, som kyrkan gifvit honom
att bära i den dubbla striden emot Rom och Geneve.
Ån-skönt blott en bräcklig farkost på tidens stormiga haf, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free