- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
109

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

hållanden, att efter ett par år genomgå diakonatexamen, så
mycket mer som de för mig dittills främmande ämnena
måste studeras på ett för mig likaledes, i ganska betydlig mån,
främmande språk. Den isolerade ställning, i hvilken vi
lefvat, och det på det hela taget obetydliga umgänge vi haft
med amerikanska familjer, hade gjort att den kunskap vi
förvärfvat i engelska språket ingalunda motsvarade den tid vi
tillbragt i landet. Det gick någorlunda lätt att reda sig i
bandel och vandel och deltaga i samtal öfver alldagliga
ämnen, men när det gällde vetenskapliga studier och något, som
låg utom nybyggarens vanliga spher, så hade det sina
svårigheter. Det talte en tid innan lexorna kunde studeras utan
lexikon och exegetiken utan tillhjelp af den svenska
bibelöfversättningen vid sidan af de engelska komentarierna.

Ehuru äldre än någon af mina kamrater, ibland hvilka
några i den lägre afdelningen knappast uppnått
ynglingaåren, upplifvades mitt af naturen ungdomliga lynne genom
ett broderligt och förtroligt umgänge med dem. Den
amerikanska ungdomen har namn af att vara sjelfsvåldig, och den
uppfostran som i allmänhet gifves den, är också sådan, att
ynglingen, ja till och med redan gossen, får i sitt väsende
och sitt uppförande något allt för mycket af den
sjelfständiga medborgaren, som ofta gör honom odräglig. The young
America är på det hela taget ett bortskämdt barn, saknande
den älskvärdhet, som eljest försonar en med nyckfullheten
och anspråken hos en sådan. Jag skulle dock tro, att den
moraliska tygellöshetcn här icke är större, snarare mindre än
annorstädes. Det anstötliga i de yttre maneren är sällan
förenadt med det lättsinne, som, gömdt under en förfinad
yta, hos oss vanligtvis betraktas såsom någonting under
ynglingaåldern ganska förlåtligt och ursäktligt. Under mitt
dagliga umgänge med både de äldre och yngre studerande vid
Nashotah, deltagande med dem i deras arbete, lyssnande till
deras skämt med hvarandra och bevittnande de yngres lekar,
då de voro för sig sjelfva, utan aning om att vara bemärkte
af någon annan, hörde jag aldrig ett oanständigt ord, aldrig
ett uttryck, till hvilket ej en 17 årig flicka kunnat lyssna
utan att rodna. I nejden saknades ingalunda en ungdom
äfven af det andra könet, både af en bildad och obildad
klass; men aldrig tillät man sig mot den ena eller andra i ord
eller uppförande den opassande frihet, som ty värr hos oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free