Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
ljumhetens, och tillägges en ändelig verksamhet och
sträfvan, för hvilka jag icke kan annat än bära vördnad; men
något annat ord finnes icke att utmärka det fanatiska och
falska fromleri, som i våra dagar egentligen icke aflas efter
något annat än att göra sina tankeskrifter breda och fållanve
på sin egen rättfärdighets klädnad stora. Och med detta
slags läseri, isynnerhet när det har fått magt med en prest
eller den, som sjelf vill göra sig till prest, har jag
vanligtvis alltid funnit förenadt ett kötsligt sinne och ett nästan
omätteligt begär efter mammon. Deras gudaktighet är i
sjelfva verket ingenting annat än ett dansande omkring
guld-kalfven, och vällusten lurar under den yttre gudsnådligheten
och pjunket Så var det också med den stackars Bökman.
De gudstjenster han förrättade i S:t Sures hus, blefvo
allt mindre och mindre besökta, och efter ett års vistande
på stället, infann sig ingen mer vid desamma. Mnn
berättade mig, att han en gång skulle haft den mest
besynnerliga församling. En söndag gingo nemligen äfven hans
värdfolk bort för att slippa höra honom. Bökman satt
emellertid uppe på sin kammare, afvaktande att åhörarne skulle
samlas, och hade tillsagt S:t Sures gossar, att när så skedde,
de derom skulle underrätta honom. Ingen kom, men de
odygdiga pojkarne ville dock icke låta honom gå miste om
åhörare. En af dem underrättar honom, att tiden var inne
och folket församladt. Bökman kommer in i rummet med
ryggen vänd åt det håll, der åhörarne brukade sitta; allt är
tyst som i grafven; han knäböjer vid bordet, som tjenade i
stället för altare, stiger upp för att sjelf uppstämma
ingångspsalmen: då till sin stora bestörtning och vrede han i stallet
för menskliga väsendeh ser mer än ett dussin fastbundna
kattor och kattungar fixera sig ifrån de i öfrigt tomma
bänkarne.
Vid Bökmans första ankomst emottogs han vänligen och
broderligen af biskop Kemper och de andra presterna vid
Nashotah, ehuru mannen redan i början förekom dem
misstänkt, och uppträdde som en ifrig motståndare emot deras
kyrkosamfund. Ehuru en kyrkogård nyligen blifvit inhägnad
och af biskopen invigd, invigde han för de renläriga
luthe-ranerne en annan, ett litet stycke derifrån. Den kallades
länge för Bökmans begrafningsplats och upphöjdes
sedermera till åker. Han var en väldig nykterhetsifrare, men ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
