Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
jag sökte försvara mitt handlingssätt var naturligt, och att
icke framställa de grunder hvarpå detta stödde sig, hade
varit att handla falskt så väl emot min egen .öfvertygelse som
emot den kyrka jag tillhörde; men öppet gick jag till väga,
och trötts alla beskyllningar för motsatsen, hvartill ett ofta
fanatiskt och missledt nit förledde några af dem ibland de
svenska Utvandrarne, som sedermera upptogo Bökmans
mantel, aldrig sökte jag genom vrånga framställningar eller
genom att motarbeta de svenska lutherska presterna i deras
verksamhet, öfvertala mina landsmän till det så kallade
nedfallet ifrån deras fordna kyrkosamfund.
Bökman var knappast anländ, förr än jag anmodade
honom, att, sedan han förrättat den första gudstjensten ibland
de svenska nybyggarne, följande söndagen predika i S:t Olavs
församling, som bestod uteslutande af norskar, hvilket han
ock gjorde. Men då jag derefter åter infann mig i detta
nybygge, bådo mig norrmännen, att aldrig mer skicka upp
till dem den svenska presten. Han hade nemligen ibland
dem hållit en gudstjenst eller rättare predikan, som väckt
stor förargelse, och gifvit anledning till ganska störande
uppträden. Enligt predikantens förklaring var ibland hela den
församlade menigheten, af hvilka han aldrig tillförene sett
eller samtalat med en enda menniska, ingen utom han sjelf,
som var på vägen till saligheten. Alla de öfrige voro
fördömde. Predikan hade varit hållen i det råaste språk, och
af det slag, hvarvid man tycker’ att det gnistrar om öronen.
En del af församlingen hade lemnat rummet, andra brustit
ut i gapskratt, andra åter i ett konvulsiviskt tjutande. Det
var ingen, som önskade förnyandet af ett dylikt uppträde.
Under sådana förhållanden och efter att hafva tagit litet
närmare kännedom om Pastor Bökman såsom prest, var det
naturligt, att jag icke vidare tillät honom uppträda i den
predikstol, hvilken man anmodat mig intaga.
De svenskar, som i början med synnerlig ifver sällade
sig till honom, förlorade också slutligen allt förtroende för
honom. Man kom underfund med, att sanningskärlek var
en dygd, som han var mindre mån om att utöfva. Under
helighetens kåpa framskymtade också åtskilliga andra
moraliska svagheter, icke sällan förenade med läseriet. Jag
nyttjar ogerna detta ord, emedan det ofta användes såsom en
benämning på hvarje varmare Kristendom än den vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
