- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
174

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

L’anarchie des opinions riest jamats le resultat de la UberU$
mats de lorgutHJL, ou de la tyrannis quil engendre!" l)

Den aktning och uppmärksamhet, som i konventionerna
lekmännen visa deras medbröder af det andeliga ståndet,
lemna i allmänhet ingenting öfrigt att önska*), och den

1) Rcr. A. C. Coxe, i hans företal till "Sympathies of the Continent* en bok,
förnämligast innehållande en engelsk öfversättning af en afliandling om kyrkan ntaf den
bekante & B. von Hirscher, t d. Theol. prof. vid det romerska universitetet i
Freiburg, men afsatt för denna och andra skrifter, riktade emot påfvedömet. Nämnde
företal, i hvilket Öfversättaren i korthet skildrar förhållandena inom den amerikanska
kyrkan, har för! till en del anlitat i ofvanstående framställning deraf.

9) Undantag gifves visserligen, och hvarpå jag nyligen i detta kapitel anfört
•exempel; men i allmänhet, efter hvad jag äfven vid ett föregående tillfalle bemärkt,
kan jag icke annat ftn med det största loford, ja, för min egen del måste jag såga
med tacksamhet, yttra mig om den vördnad, uppmärksamhet och valvilja som
amerikanarn, han må bekänna sig till ett visst religionssamfund eller icke tillhöra något,
alltid visar personer af det andliga ståndet. Sannt är, att om dessa sednare tillhörn
några af de fanatiska sekter, hvilkas uppträdande ofta ftr förenadt med mer eller
mindre af hvad man vanligtvis kallar skoj, aktningen och artigheten ibland torde uteblifva;
men i allmänhet finner hvar och en prestman en attention sig visad, som verkligen icke
gerna låter förena sig med det plumpa och grofva i seder och uppförande, bruka
många hafva funnit sig roade af att uppteckna på listan öfver det nord-ajnerikanaka
folkets lyten. Äfven den mest profana person, utan måhända all religiös tro, skulle
knappast tillåta sig, att i en prest» n&rvaro yttra en svordom eller ett oanständigt ord.
Han vet, att han derigenom skulle såra, äfven förolämpa den, hvars ställning gör att
han hvarken kan eller vill på vanligt sått upptaga en förolämpning, och det anseende
han sjelf vill ega som gentleman, afhåller honom under sådana förhållanden ifrån dat
opassande.- Under resor på ångbåtar och jernvägar visas den andlige, eller rättare
sagt hans embete, all den aktning man kan begära, mycket olika emot hvad
förhållandet ofta ftr i så kallade mera kristliga och civiliserade samhällen. Blott en enda
gång vet jag mig som prest hafva blifvit förolämpad af en amerikanare, och, ehuru
händelsen kanske ftr allt för lång att berätta i en not, så kan jag likväl icke afhålla
mig ifrån att här förtälja den.

Jag var nemligen en gång som passagerare i en diligence stadd på en resa i de
aflägsnare trakterna af Illinois. De 8 andra passagerarno in i vagnen voro hvad man
skulle kalla på svenska några äkta muntergökar, och under färden till det första
hästombytet var deras samtal med hvarandra uppblandadt med ganska många oanständiga
ord och anekdoter. Vid den första stationen gingo de ut, troligen för att taga sig en
"knäpp," och, åter uppkomna i vagnen, måhända dragande misstanke på den dittills
stillatigande reskamraten, yttrade en af dem: "Jag hoppas vi icke ha’ någon prest med
oss bordf En annan i mitt ställe skalle troligen redan förut tillrättavisat dem för
* det oanständiga i deras uppförande, men min utländska brytning afhöll mig nu, liksom
vid många föregående tillfallen, ifrån att gifva tillkänna hvad jag var, af fruktan att
måhända ett orätt användt ord eller en oriktig occentuation skulle kunna göra saken
ännu värre och blottställa mig sjelf för ett otillbörligt skämt Jag hade derföre dittills
visliga iakttagit tystnad. Men nu på den gjorda förfrågan, fann jag mig skyldig att
Icke längre förtiga mitt stånd. Jag upplyste den frågande med fi ord derom, tillag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free