Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
hjelp, som de merändels alltid äro i tillfälle att gifva dem i
alla saker af en mera praktisk natur, eller i sådana
förhållanden, då det är nödvändigt att rätt uppfatta den civila
lagens stadgar och författningar, är till mycken nytta.
Dessutom, — hvad som troligtvis alltid skall blifva förhållandet der
lekmännen medgifves säte och stämma i kyrkans
förhandlingar, — långt ifrån att vara uppstudsiga och åstadkomma
oreda och förvirring, äro de tvärtom alltid angelägna, att
upprätthålla en god ordning och att handla efter en mogen
och välgrundad öfvertygelse. I hvarje konvention torde väl
vara några oroliga och okunniga deputerade, men de finna
snart, att de kunna ingenting uträtta, och deras egna
ståndsbröder lära dem nog att iakttaga det passande, utan att
presterskapet behöfver blanda sig i saken. Med ett ord,
efter den erfarenhet man hittills varit i tillfälle att göra,
tyckes alla vara ense om, att lekmännens röst i alla
kyrkliga frågor, på så sätt söm den här är gifven dem, och
deras säte och stämma i synoderna, långt ifrån att hafva
ett menligt inflytande på kyrkosamfundet, tvärtom är
detsamma till oberäknelig nytta. Neka dem denna rättighet,
och presterskapet likasom kyrkan sjelf skulle blifva de
lidande. Vill man se kyrkans heliga sanning och troslära
öfverflyttade ifrån böckerna och skolorna uti alla
kyrkomed-lemmarnes hjertan, så måste man lemna det ombetrodda
godset icke blott åt deras vård, som bära Arken, men äfven
åt dem, hvilkas slutna leder omkring densamma äro
nödvändiga för dess skydd och försvar. Folket måste praktiskt
gaude, att om detta tillkännagifvande icke hade någon annan nytta med sig, det
åtminstone under det återstående af resan torde lägga hand på det otillbörliga i
sällskapets konversation med hvarandra. Mannen teg en stund, men upplät snart åter
gin mun, sägande: "Jaså — en prest således! Nå väl, allting kommer på ett ut har
i verlden. Den ena blir jurist för att förtjena penningar, — en annan köpman Ar
att göra detsamma, — en annan krögarc af samma orsak, — en annan prest med
likadana spekulationer — det är begäret efter penningen som ställer oss på samma
fot med hvarandra, och som gör allt krus oss emellan onödigt." — Hör på, min
herre, frågade jag, är herrn infödd Amerikanare? — "Ja, huru så?a blef svaret.
Ursäkts mig, återtog jag, jag gjorde denna fråga, under förmodan att så icke var
förhållandet Ni hör troligen på mitt uttal att jag är en främling i landet; jag vill
’ annotera mig detta till minne?, såsom varande den första gång jag 6om prest blifvit
förolämpad af en Amerikanare. — Mannen yttrade icke ett ord vidare under hela
resan, och det öfriga sällskapet, efter att en stund hafva iakttagit tystnad, inlät sig
derefter med mig i åtskilliga samtal, vid hvilka ingen kunde hafva haft det ringaste
au anmärka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
