Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
sis, hvaraf min tunga var mäktig. Jag uttalade derjemte det
indianska namnet på Tallsjön, Öheneqva, sökande göra dem
begripligt, att min wigwam stod vid stranden deraf, och att
Keewahgoihkum jemte flere af deras bröder gästat i den
hvite mannens boning. Min vän höfdingen var dock icke
nu med i sällskapet och troligen tillhörde han en annan klan.
En gammal qvinna, om hon kände mig, vet jag icke,
framstod dock slutligen, betraktade mig ganska vänligt och talade
derefter till de andra några ord, af hvilka jag endast kunde
urskilja nesceschin chomocomon fgod hvit manj,
Keewahgo$h-hura och Oconomovoe, ett namn gemensaml för alla
vattendragen omkring vår lilla insjö. Efter €a kort rådplägning,
släppte man min häst och bad mig påkadje (’packa mig
bort), hvilket jag sannerligen icke var sen att efterkomma.
Men hvarthän skulle jag nu ställa min kosa? Att pA
obanade stigar i mörkret fortsätta ridten genom skogen, var
betänkligt nog. Lyckligtvis fick jag snart reda på min vagn,
spände Brunte på nytt för densamma och började med mitt
återtåg samma väg jag kommit Men mina äfventyr för
den dagen voro ännu icke slut; vagnen fick en häftig stöt
emot en midt i vägen stående trädstubbe, så att ena
skac-keln afbröts, hvarefter det blef mig omöjligt att längre
fortsätta färden åkande. Vagnen måste åter lemnas i skogen,
och jag på nytt sätta mig upp på ryggen af Brunte, som,
om han fått gå som han sjelf velat, troligen fört mig
tillbaka till den mera befarna landsvägen, ifrån hvilken jag
vikit af, och på hvilken det icke hade blifvit svårt att komma
till ett herberge öfver natten. Men jag förvirrade mig på
nytt i mörkret, red, som jag tyckte, den mest banade vägen,
tills plötsligen hästen stannade vid ett stängsel af det sias
jag ofvanföre beskrifvit det Huru långt det sträckte sig pl
sidorna, kunde jag i mörkret icke upptäcka, men slut var
vägen; här var en nyodling, och konsten var blott att få
reda på sjelfva nybygget Fåfängt spanade ögat efter ett ljus,
som kunde gifva tillkänna närheten till någon mensklig bostad.
Att en sådan måste finnas inom eller straxt invid inhägnaden,
kunde dock tagas för afgjordt, och det var ingenting annat att
göra än att uppsöka den, och, bindande Brunte vid
gärdsgården, begaf jag mig på en upptäcktsresa. Till min stora
fägnad hörde jag snart på ett icke särdeles stort afstånd ifrån
mig en manlig röst uppstämma en af dessa melodier, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
