Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¾4
lände, eller skulle de hänvisas till andra lutherska prester,
hvilkas språk för det första var dem främmande, och
hvilkas lära äfven, enligt hvad sent omsider de svenska
presterna i Amerika sjelfva nyligen erkänne icke var den rent
evangelisk-lutherska läran? Skulle den döende, som
åstundade att ännu en gång blifva delaktig af Herrans heliga
Nattvard, tillsägas att skicka efter en i Sverige eller i Norge
invigd kyrkans tjenare, hvilket, då en sådan antingen
alldeles icke fanns att tillgå, eller bodde långt aflägse ifrån
honom, varit detsamma som att förvägra honom den tröst
och välsignelse han begärde på sin sista färd? Eller skulle
jag vid alla dylika tillfällen först hafva framställt de
läropunkter, i hvilka de båda kyrkorna kunna anses vara
skiljaktiga, och sedan jag sålunda gjort den nådesökande själen
tvekande och oviss, och förvandlat dess fromma längtan
efter ordet och sakramentet till ett kallt funderande på de
meningstrider, som söndra kristendomens bekännare från
hvarandra, först då, sedan han sagt mig, om han ville vara
episkopal eller lutheran, och endast i förstnämnda fall,
upp-11a min pligt att ufrid-förkunna och säga till Zion: din
ud är Konung?" *) Det var någonting ditåt som af de
första norska presterna i Amerika till en del påyrkades, och
1) En rått framställning af förhållandena, der den var nödvändig och ett
uppriktigt, samvetsfullt besvarande af alla frågor, som med anledning deraf gjordes,
undandrog jag mig ingalunda. Men af huru liten nytta detta mången gång var ibland
dem, hvilkas bildning och uppfostran val kunna göra dem till fromt och enfaldigt
troende Kristne, men icke till skiljedomare i theologiska tvistefrågor, bevisas b&st af
följande yttrande utaf en norsk utvandrare, hvilket äfven kan lända till bevis för,
huruledes man i allmänhet blifvit van att antaga, att nödvändigt en mensklig
auktoritet måste ligga till grund för ens religiösa trosbekännelse.
En norrman i ett af de nybyggen der jag några gånger ♦förrättat gudstjenster,
besökte mig en dag, för att, som han sade, höra huru det förhöll sig med den religion
jag bekände. Han hade hört, att jag var Episkopal, som det hette, men han hade
icke förnummit det vara någon skillnad mellan det Guds ord jag förkunnade och
det som presterna i Norge predikade. Så enkelt som möjligt besvarade jag alla hans
frågor, såsom vanligt vid dylika tillfallen görande honom uppmärksam på de punkter,
uti hvilka den episkopala kyrkan påstods vara skiljaktig ifrån den lutherska. "År
det så, som ni säger,u utlät han sig slutligen, "så vet jag icke, hvarför jag ej skulle
kunna gå till er gudstjenst och af er erhålla H. H. Nattvard, likasåväl som af någon
norsk prest, isynnerhet då ingen af dem, som äro här i landet, kunna komma och
besöka oss. Jag har hittills trott, att Luthers religion var den enda riktiga, men
jag ser nu, att Epukopals är rätt, den också. Nog var Luther en stor man, men
Episkopal måtte hafva varit nästan lika stor som han."
Z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
