- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
215

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

som de svenska, hvilka sedan kommo i landet, ännu mera
ifrigt gjorde anspråk på; och, emedan detta icke alltid kunde
ske, ja, hade varit lika oförståndigt som gagnlöst uti de flesta
andra förhållanden, än der det blef fråga om att organisera
ordentliga församlingar, så riktade dessa sednare emot mig
falska och bittra beskyllningar, såsom skulle jag, under sken
af att vara lutheran (en benämning som jag i Amerika
sannerligen aldrig ville vidkännas), förleda Utvandrarne att
öfvergifva deras fäders tro och gudsdyrkan. Huru litet de
svenska presterna voro befogade att göra en sådan
anklageke, och huru den till en del återfaller på dem sjelfva,
skall Jag framdeles genom bestämda facta upplysa.

Emellertid hade redan tvenne norska prester nedsatt
sig ibland de största och talrikaste norska nybyggena,
hvarifrån de efter hand utsträckte sin verksamhet till andra
nybyggen, belägna närmare Tallsjön, ja äfven till den der
under min vård varande församlingen. Den ene af dessa
prester, vid namn Clausen, en man med verkligen utmärkta
gåfvor såsom predikant,’) hade blifvit ordinerad af den i
föregående kapitel omtalade tyska pastorn Krause; den andre,
W. Dietrickson, var en i Norge behörigen invigd prest, en
man med mycken kraft och allvar, ehuru hans ovana vid
de kyrkliga och politiska förhållandena i Amerika, jemte
hans fullkomliga oförmåga, att rätt sätta sig in i desamma
och derefter, både som prest och enskild person, lämpa sitt
handlingssätt, här bragte honom i en mängd
svårigheter, och utsatte honom för ett oftast oförtjent tadel af
dem, för hvilka han i sanning var en rättskanens och
samvetsöm lärare, fastän han, tillhörande ungefär samma
lutherska skola som pastor Grabau i Buffalo, gick något till
ytterlighet i vissa saker. Det gläder mig, att kunna gifva
honom denna upprättelse efter de små, men snart bilagda
missförstånd, som i början uppstodo oss emellan, och
hvilka i följd af förhållandena knappast kunde undvikas.
Dessutom, vare det sagdt till så väl Clausens och Dietricksons
som till alla andra den norska kyrkans presters heder, hvilka

1) Hin nedsatte sig slutligen långt bort i staden lowa, fick der mycket
inflytande &fvon ibland Amerikanarne, anlitades i flera offentliga och komnnala våtfc och
blef slutligen raid till ledamot af den legialativa församlingen i nämnde stat Vid
min afresa från Amerika årnade han nedlägga sitt presterliga embete; àlminsjtnf»
hade han då redan en längre tid npphort att otofra detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free