Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
hydda, Öfver det trogna, ärliga hjertat, som, så länge det
klappade, hyste kärlek och tillgifvenhet för dem, hvars
mödor och bekymmer hon delat och i hvars hus hon varit
mera en systerlig vän än tjenare. Ett år sedan jag
meddelade kyrkans välsignelse till hennes äktenskap med en
norsk utvandrare, dog hon i barnsäng. Troligt är, att
hennes lif kunnat räddas, hade en läkare varit att tillgå jemte
de instrumenter som vid ett sådant tillfälle voro nödvändiga;
men i brist på både den ena och de andra, tillkallades,
såsom den sista utvägen, en flink och i mångahanda yrken
förfaren norsk arbetare, hvilken var nybyggets allt i allom
såsom smed, urmakare, snickare, ¾derlåtare, qvarnbyggare
etc., men, ty värr, alldeles icke hemmastadd i
förlossningskonsten. Med de instrumenter verkstaden erbjöd,
verkställdes en operation, som jag icke hade mod att öfvervara, och
under hvilken vår goda Christine utandades sin sista suck.
Så länge det var henne möjligt, dröjde hon qvar i vårt
hus, oaktadt den ringa vecklön vi kunde gifva henne;
mångfaldiga gånger erbjöds henne platser, som voro icke blott
långt mera inbringande, utan äfven vida bättre och
beqväm-ligare än den hon hos oss innehade och der det ofta föll på
hennes lott, att uträtta sådana gröfre och tyngre sysslor,
ifrån hvilka qvinnliga. tjenare i Amerika vanligtvis eljest äro
befriade. Först då när omständigheterna gjorde det
nödvändigt» och hon måste söka att förvärfva något för
uppbyggandet af det egna blifvande hemmet, lemnade hon vårt,
der hon, trogen och outtröttelig i sitt kall, så länge delat
våra mödor och försakelser, stående i allt på vårt bästa,
såsom hade hennes eget dermed varit förenadt
Hvaraf kommer det sig, att tjenare i allmänhet nu mer»
så sällan göra det? Hvaraf i vår tid dessa aldrig
upphörande klagomål öfver tjenares oärlighet, vårdslöshet,
egen-nytta och missförnöjsamhet? Hvad som än med skäl kan.
läggas dem till last, månne dock icke husbönderna och
matmödrarna äro till en stor del sjelfva skulden till den
tjenande klassens försämring? Är det blott denna klass, som
har försämrats, eller har icke fast mer den kräftsjukdom,
som tär och gnager på så många andra af våra sociala
förhållanden, äfven i detta fall sin rot uti också de rådandes
ögen försämring? I fordna dagar var det på ena sidan ett
faderligt, på den andra ett barnsligt band dem emellan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
