Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Tjenaren var alltid under husbondens uppsigt och vård;
båda sutto i samma rum, åto samma spis, drucko ur samma
bägare, lefde i hvarandras sällskap och njöto gemensamt»
såsom alla af samma familj, den kristliga husandaktens tröst
och hugsvalelse, under böner med och för hvarandra
erinrade om sina ömsesidiga pligter. På detta sätt uppstod på
den ena sidan billighet i fordringar, å den andra lydnad; å
båda kärlek och tillgifvenhet Tiderna äro nu annorlunda*
Hvar och en tänker nu blott på sin egen fördel; någon
annan förbindelse emellan husbönder och tjenare än den som
innefattas i lönekontraktet, finnes icke nu för tiden. Man
har blifvit alltför förfinad, att kunna tolerera ett mera
förtroligt umgänge med sina underhafvande; man vidgar i
stället for att sammanfoga de remmor som visa sig i
samhällsbyggnaden. Den högre betraktar den lägre såsom icke
skapad för något annat ändamål än till sin tjenst och nytta.
Under sträfvan efter rikedom och andra verldsliga förmåner
glömmes det stora ansvar, i hvilket den förre står med
afseende på den sednares moraliska förädling. Husbönderna
anse sig sjelfva frigjorde ifrån de högre pligter, som
kristendomens bud ålägga dem emot deras underlydande, och
sedan förundra de sig öfver att dessa äro vårdslösa i
uppfyllandet af sina åligganden; man gifver dem exempel af
lättsinne, verldslighet och bristande gudsfruktan, och beklagar
sig sedan öfver deras råare lättfärdighet, vinningslystnad och
opålitlighet; man visar sig aldrig nöjd med hvad de göra,
och förundrar sig sedan öfver att de knota och äro oförnöjda
med det lilla som göres för dem.
Vare långt ifrån mig, att, i det jag omtalat vår saknade
Christines trohet och tillgifvenhet som tjenare, jag dermed
skulle vilja låta påskina, såsom hade detta varit en följd af
ett å vår sida mera samvetsgrannt uppfyllande af de pligter
jag här antydt Hennes mer än vanliga tillgifvenhet för den
slägt, i hvilken hon länge tjenat, och hennes tacksamhet för
den godhet hon af densamma åtnjöt, då hon, flyktande
undan lifegenskapen, landade, en husvill främling, på den
svenska kusten, visade sig redan, då hon frivilligt erbjöd sig
att följa min hustru till Amerika, en handling som
naturligtvis, isynnerhet under våra dervarande förhållanden, måste
göra att hon, ehuru som tjenare, dock alltid i ordets
egentliga mening var och behandlades som en medlem af famil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
