Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
allt yttre erkännande af Kristendomens lära, och att ända
kunna njuta ett visst anseende, och derföre förkasta de och
åsidosätta ofta, såsom varande föråldrade fördomar, egentligen
tillhörande den gamla verlden, många religiösa bruk och
plägseder, och visa, der de iakttagas, en köld och
liknöjdhet, som ofta komma själasörjaren att göra sitt arbete med
suckan.
Ett af de mest påkostande och nedslående bevis derpå
fann jag vid de ungas beredelse till konfirmation. Ofta
anmälde de sig dertill antingen endast af eftergift för
föräldrarnes önskan, eller bevekta dertill af en känsla, att det
dock på sätt och vis nedsatte dem i deras landsmäns
omdöme, om de försummade ett ibland dem allmänt vedertaget
bruk, hvilken försummelse lätt skulle kunna uttydas såsom
skulle de icke kunna "läsa fram sig" så väl som andra; men
efter att en, eller på sin höjd två gånger hafva infunnit sig
vid Herrans altare, syntes de flesta aldrig mera till hvarken
der eller eljest vid gudstjensterna. Den tillgifvenhet, med
hvilken vanligtvis i Sverige läsbarnen fortfarande känna sig
fästade vid den som undervisat dem dch beredt dem till
deras första nattvardsgång, denna rika lön för all möda, blef
här, tyvärr, mig i de flesta fall förnekad. De vänliga
varningarna försmåddes, och man nästan så godt som skydde
att komma i beröring med den fordna läraren. Man rådde
nu sig sjelf, tyckte man, tog seden dit man kom, och
hvarken föräldrars eller lärares ord och förmaningar förmådde
sedan att utöfva något inflytande öfver det af flärd och
fåfänga fängslade sinnet, som tycktes sätta en ära uti, att visa
det frihetens välsignade förmåner äfven bestodo deruti, att
man hvarken var skyldig de förra eller de sednare någon
lydnad. Vanligtvis fördröjde jag konfirmationen ytöfver den i
Sverige brukliga åldern, inseende att här behöfdes mera
stadga och allvar, och under den ingalunda korta
beredelse-tiden gaf mig konfirmanternas jemförelsevis ringa antal
tillfälle till många enskildta samtal och att på deras
undervisning uppoffra mera tid än någonsin kan egnas deråt i en
svensk landsförsamling; men af allt detta blef frukten sådan
jag här beskrifvit den: af hundrade som bereddes att
stadfästa deras döpelseförbund, voro knappast tio, som icke kort
derefter vände ryggen åt prest, kyrka och altare. De kommo
ut i verlden, och blefvo af verlden; fingo tjenst måhända i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
