Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
sådana amerikanska familjer, som icke tillhörde något
bekännelse-samfund, men som dock åtnjöto ett högt
medbor-geligt anseende för en för det allmänna gagnelig verksamhet
och nitälskan för så kallade filantropiska företag, hvilka
mången gång endast äro den moderna otrons och gudlöshetens
galadrägt; och så började de unga främlingarne att äfven
på sitt sätt taga del uti allmänna bestyr och ärenden.
Medborgareskapet i republiken blef angelägnare än
med-borgareskapet i Guds rike. Hos ynglingen fingo de
religiösa pligterna stå tillbaka för dem vid valurnan, och den i
bjäfs och grannlåt utstyrda bondflickan, sömmande på fanor
at "Sons of Temperance" och frivilliga brandkårer, ansåg
under sin värdighet det gamla almogebruket, att höra Guds
ord och gå till Herrans Nattvard.
Hvad jag här yttrat, grundar sig, tyvärr, icke blott på
min egen erfarenhet, en erfarenhet, som väl egentligen icke
gjordes så mycket under mina första prestår, som ej
fastmer sedermera i Chicago, hvilken plats, såsom en större
stad, naturligtvis erbjöd ungdomen ibland Utvandrarne flera
tillfällen till affall än landsbygden, och påskyndade dess
amerikanisering i ordets sämre bemärkelse Många
aktningsvärda norska prester hade, efter hvad de sjelfva sade
mig, all anledning att beklaga sig öfver samma olyckliga
förhållanden. Och hvad mig än kan förebrås att inom min
egen verkningskrets sjelf kunnat var skuld tHl, att min
verksamhet icke åtföljdes af några bättre resultater, hvad mig
än kau läggas till last i utöfvandet af mina ansvarsfulla
åligganden såsom lärare i församlingen — och, Gud skall
veta, jag erkänner villigt, att jag i detta fall har intet att
berömma mig af; — så måste jag dock göra dem rättvisa
och säga, att de hade ingen möda ospard, att motarbeta det
här anmärkta onda och att hvad ett sannt kristeligt allvar
och en långt större skicklighet i lärarekallet än den jag
egde, kunde uträtta, af dem ingalunda försummades.
Härvid förtjenar likaledes anmärkas, och gälle det hvad
det kan för den svenska kyrkan och dess presterskap, på
hvilka man både för likt och olikt tror sig berättigad att
kasta den ena stenen efter den andra, att de
beklagansvärda förhållanden i religiöst afseende, hvilka jag här antydt
i allmänhet råda ibland den uppväxande generationen af
Utvandrarne till Amerika, långt mindre skönjdes hos dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
