- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
244

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

tvärtom allt för många sådana slags bestyr, ifrån hvilka de
gerna kunde vara befriade; ännu mindre vill jag upphöja
min egen verksamhet: men dock torde man lätt inse, att
med de många stationerna och de oupphörliga resorna mina
göromål i jemförelse med de förre lemnade mig ringa eller
nästan alldeles ingen tid öfrig för några enskilda
angelägenheter. Sjelf kunde jag således icke mer arbeta på vår farm,
och att under sådana förhållanden göra det endast genom
legda arbetare, hade, der ett dagsverke betalades med 1 till
1£ dollar, under skördetiden med 2 till 2£, samt der en
drängs lön utgjorde från 20 till och med 30 dollars i
månaden, varit mera förlust än förtjenst Jordbrukaren
härstädes måste bereda sig på att sjelf vara arbetare. Här
duger icke att sköta en egendom med inspektor eller
rättare, så framt icke, hvilket sällan eller aldrig är
förhållandet med utvandraren, man har desto större kapital att
nedlägga på densamma. Utvandrare af herreklassen, äfven om
de tycka sig ega ett litet kapital att börja med, och äro
aldrig så mycket vande vid jordbruk och egendomsskötsel i
Sverige, må derföre aldrig tänka på, att här kunna slå sig
ut som jordbrukare, så framt de ej sjelfva kunna och ega
krafter att handtera yxan, spaden och plogen.

Då Carl, efter ett förnyadt besök i New Orleans,
återkom och blef erbjuden en, som det tycktes, fördelaktig plats
vid koppargrufvorna omkring Lake Superior, beslöto vi
derföre att sälja vår farm och vår lilla stuga, i hvilken, oaktadt
alla mödor och bekymmer, vi dock tillbragt våra lyckligaste
och lugnaste år i Amerika. Som jag förut nämnt, skulle
också kanal-landet nu betalas, hvartill de penningar Carl
förtjenat icke voro tillräckliga; min inkomst åter, som prest,
efter hvad läsaren snart skall finna, var icke sådan, att några
besparingar kunde göras. Snart anmälde sig också en
köpare, till hvilken vi för 500 dollars sålde Claim-ráttigheUn,
som det hette, till det jordstycke vi ockuperat, jemte de
förbättringar vi derå vidtagit Schneidau hade redan förut
afyttrat sin egendom, och jag hade med min familj sedan
någon tid åter flyttat tillbaka i vår egen lilla koja, från hvilken
och dess vackra omgifning det nu blef oss ganska påkostande
att skiljas. Många, många gånger skulle vi sedan komma
att önska oss dit tillbaka.

En byggnad, som Hr Gassman låtit uppbygga på andra»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free