- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
245

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

d. v. s. den så kallade norska sidan om Tallsjön, och som
vid denna tiden stod obegagnad, blef i början vårt nya hem;

men snart nödgades vi inackordera oss hos en norsk familj,
i hvars huS vi väl icke njöto mycken beqvämlighet, men så
mycket mer godhet och välvilja. Till detta steg föranlätos
vi isynnerhet af L:s svaga helsa; det blef henne för tungt,
att ensam sköta hushållet, och våra tillgångar voro icke
sådana, att vi kunde hålla oss några tjenare. Till slut
beredde dock ett understöd, gifvet af några kyrkans vänner i
Philadelphia, oss tillfälle att åter bo för oss sjelfva i en
stuga längre bort i skogen, midt emellan det norska
nybygget, som utgjorde S:t Olavs församling, och det af både
svenskar och norrmän bestående nybygget vid Tallsjön.

Vi skulle dock på alla dessa ställen äfven i så fall
sakna vårt första torftiga men trefliga hem, hvarifrån vi togo
med oss torftigheten, utan att sedan kunna återfå trefnaden,
som vi nu fingo erfarenhet af de svåra och ofta ganska
långvariga frossfebrar, som vanligtvis åtfölja den första
bosättningen i det nya landet, men af hvilka vi dittills varit
nog lyckliga att icke hemsökas. Besynnerligt nog hade
hvarken vi sjelfva eller någon annan af dem, som längre eller
kortare tid uppehöllo sig i vår första bostad, derstädes
blifvit profvade med dessa sjukdomar, hvilka lagt så många af
våra grannar, isynnerhet bland de europeiska Utvandrarne,
på sjuksängen och gjort dem för en lång tid oförmögna till
allt arbete. Till vårt hus kommo flera, som haft det ena
recidivet efter det andra af denna förfärliga frossa, med
hvilken den hos oss gångbara kan lika litet jemföras som
ett mindre kylsår på fingret med kallbrand i hela armen,
men fingo aldrig något nytt anfall deraf, så länge de hos
oss qvarstannade. Knappast hade de deremot åter flyttat
till något annat ställe omkring sjön, der belägenheten dock
tycktes vara precis den samma som hos oss, lika sund och
lika fri från träsk och sumpighet, förr än sjukdomen på nytt
infann sig. Efter så många års vistelse i landet trodde vi
oss vara fullkomligt aklimatiserade, men vi hade icke bott
månnra dagar på andra sidan sjön, förr än vi alla, både äldre
och yngre, fingo erfara hvad en frossfeber i vestra Amerika
vill säga. Jag kan icke förklara detta på annat sätt, än att
vi upptagit vår odling på ett någorlunda afstånd ifrån
boningshuset, då deremot andra, enligt det här rådande bru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free