- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
249

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

vis på den kristliga anda, hvilken jag visserligen icke vågar
påstå allmänt, men dock icke tvekar att säga, merändels i
Amerika yttrar sig i den enskilda välgörenhet, på hvilken
vi i detta land, med all dess sektstyckade kristendom,
verldslighet och flärd, dock måhända finna flera prof än i något
annat samhälle. Historien är helt enkel, och mången tycker
måhända, att i den icke ligger någonting särdeles
märkvärdigt; väl, i så fall år det enda jag kan säga: Gack du
och gör sammaledes.

Mrs T..., som efter sin mans frånfälle befann sig i
temligen bekymmersamma omständigheter, hade dock lyckats
att genom klokhet och arbetsamhet förskaffa sig en inkomst,
som med hushållning blef tillräcklig för henne att lefva af
och att besörja sina barns uppfostran. Tacksam för denna
välsignelse i timligt afseende, erkände hon det goda vara
ett lån af Honom, som, hvad antingen Han förlänar ett eller
tio pund, har rätt att fordra, att det ombetrodda godset i
Hans tjenst och till Hans bästa förvaltas. Den tid efter
annan besparade penningen, i verklig mening enkans skärf
i offerkistan, växte dock slutligen till en icke så obetydlig
summa, med hvilken hon begaf sig till sin pastor, för att
med honom rådgöra om dess rätta användande, eller snarare
för att öfverlemna den i hans hand till det bruk han ansåg
lämpligast. Denne, då äfvenledes en för mig helt och hållet
obekant person, hade fått kännedom om våra förhållanden
och kunde lätt föreställa sig, att våra omständigheter såsom
en nyorganiserad kyrkoförsamling icke ännu medgifvit
inköpandet af de förenämnde för gudstjenstens förrättande
nödvändiga artiklarne, hvarföre han föreslog henne att
använda en del af den besparade summan till detta ändamål.

På detta sätt erhöll den protest, biskopliga
skandinaviska församlingen vid Tallsjön, af en medlem utaf samma
kyrka, en dyrbar gåfva, hvilken en del af norrmännen några
år derefter, då de bildat en egen luthersk församling, gjorde
anspråk på såsom sin tillhörighet och ville tillvälla sig,
liksom de verkligen lyckades tillegna sig och afhända den
prot biskopliga församlingen den kyrkobyggnad, som nämnde
kyrka, den tid de funno sin uträkning vid att ansluta sig
till densamma, hade gifvit dem medel att uppbygga. I våra
förhållanden till brödrafolket visade sig, tyvärr, ofta den
norska rättskänslan vara mycket litet att bygga på, när den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free