- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
250

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

norska egennyttan i något fall kunde se sig till godo, hvarpå
mer än ett exempel framdeles torde komma att anföras.

Ibland de understöd som gåfvos oss i religiöst och
kyrkligt afseende, må äfvenledes omtalas en ganska frikostig
donation af svenska och danska biblar och nya testamenten,
gifven oss af det amerikanska bibelsällskapet. Såsom
någonting verkligen anmärkningsvärdt må nämnas, att .ett stort,
jag tror mig nästan kunna säga, ett öfvervägande antal af
svenska och norska utvandrare lemnat fäderneslandet, utan
att taga med sig derifrån ett exemplar af den heliga Skrift
på sitt modersmål. I de stora familjekistorna hade man
packat in en mängd onödigt och tungt skräp, som sedan
blef till ingen nytta; men den gamla bibeln, tyckte man,
skulle der upptaga ett alltför stort rum, och den blef
derföre lemnad hemma. Flere bekände för mig, att vid
auktionerna, som de vanligtvis höllo före sin afresa, hade de
äfvenledes försålt sina biblar, såsom varande alltför tunga
och oviga att medtaga, och dock hade de alldeles icke
någon aning om att i Amerika åter på något sätt kunna få
ersatt hvad de sålunda dömde sig sjelfva förlustige. Detta
skedde i många fall måhända mer af tanklöshet än i följd
af vanvördnad för Herrans ord; men i alla fall kan jag icke
neka, att jag deruti tyckt mig se ett af de många bevis
för, hvad så ofta eljest befinnes vara förhållandet, nemligen
att vår tids protestantism, med allt dess rop på Skriften
och Skriften ensamt, såsom varande den enda auktoritet,
efter hvilken alla trosläror skola pröfvas och bestämmas, och
såsom den bok, hvilken framför all annan flitigt måste läsas
och begrundas — emot hvilket allt jag är långt ifrån att
vilja opponera mig — dock ofta visar en ganska stor
liknöjdhet för den heliga urkunden, och att mången gång de,
som mest ropa på Skrifterna såsom trons grund, äro de
som kanske minst ransaka dem.

Emellertid satte bibelsällskapets gåfvor nu så väl som
framdeles mig i tillfälle, att afhjelpa den omnämnda bristen
ibland de skandinaviska Utvandrarne. I början begick jag
samma fel, som bibelsällskapet sjelf till en del begår, att
stundom kanske med allt för frikostig hand gratis utdela
hvad som de aldra flesta med en ringa uppoffring sjelfva
kunnat förskaffa sig, om de haft någon åtrå derefter.
Erfarenheten har lärt mig, att högeligen betvifla nyttan af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free