Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
det att det brännande kolet på hjertat tär sig in allt
djupare och djupare, utan att de likväl med en enda klagan
eller en ryckning att skaka det bort ifrån sig förråda den
smärta de känna. Framåt gå de, bärande Herrens helgade
kärl, och försöka att genom ett yttre trägnare arbete döfva
den sårade känslans qval i sitt inre/’
Ack, jag måste bekänna, jag förmådde det icke.
Den gamla svenska församlingen i Philadelphia, som
på intet sätt var en förmögen församling, snarare tvärtom,
gjorde ett sammanskott, hvarigenom det missionärstipendium
mig i böljan tilldelades, kunde gifvas en annan, och mig
för 3 år tillförsäkrades ett understöd af 250 dollars årligen.
• Detta utgjorde nu nästan min enda inkomst Väl hette det,
att dem jag betj enade skulle med hvete, haf ra och andra
landtmannaprodukter in natura betala hvad de sade sig i
penningar icke kunna utgöra, och hade detta skett ordentligt
och efter aftal, så skulle vi kanske kunnat berga oss på
nyssnämnda summa. Men hafre-förrådet blef lika knappt
för min häst, som brödförrådet för den ökade familjen.
Skuldsättning kunde icke undvikas. Det var en tid, då L.
mången gång den ena dagen icke visste hvad hon den följande
skulle sätta fram på bordet. Hennes tålamod och
undergifvenhet voro ofta mig ett exempel, att bära de tryckande
bekymren och att förtrösta på en hjelp, som dock alltid,
när nöden var som störst, på ett eller annat sätt blef oss
gifven. Hungerns hårda lott blef oss, Gud vare lof,
besparad, och kanske skulle jag haft styrka nog, att dermed låta
mig nöja, om ej äfven andra bekymmer än de ekonomiska
föranlåtit mig att söka en annan verkningskrets.
Många bevis på deltagande och godhet har jag ifrån
denna tid att minnas, hvilka mer och mer lärde mig rätt
förstå och högakta det folk, ibland hvilket jag lefde; ty den
försumlighet jag nyss anmärkt såsom varande, ty värr, nog
allmän, öfverskyles dock till en stor del af så många
försonande drag utaf ädelmod och uppoffringar, hvilka
omisskänneligt häntyda på en tid, då en bättre anda så väl i ett
som ett annat afseende skall blifva rådande. Min tro är,
att "det goda segra skall till slut."
Mången gång räckte oss vår omtänksamme, faderligt
hulde vän, biskop Kempcr, oombedd en hjelpsam hand. Jag
minnes, huru han sjelf en gång förde till vår stuga hvarje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
