Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
bestridande han saknar medel — hur kan det t ex. vara
möjligt för honom, att hålla en tjenare, när dess årliga lön
och föda uppgår till mer än hans egen hela inkomst? —
det är icke nog med, att se den, med hvilken hans eget
öde är förbundet, försvagas till helsa och krafter under de
tyngre sysslorna i ett hushåll; det är icke nog med, att
mången gång nödgas umbära, icke blott hvad han, äfven med
de måttligaste anspråk på beqvämlighet, icke kan undgå att
önska för sin och de sinas trefnad, men ock sådant, som
eljest, äfven under torftigare förhållanden kan betraktas
såsom hörande till daglig nödtorft: nej, härtill kommer ofta
de vida tyngre ’bekymren, den långt mera förlamande oron,
att, i följd af den sällan ordentligt utbetal ta knappa lönen,
den merändels öfver tiden fördröjda qvartals- eller halfårs
afgiften, icke kunna honorera de skulder, som han måhända
under tiden åsamkat sig, för att icke lida brist på det
nödvändigaste, och hvilka nu lemna honom i en ständig
fruktan, att han sjelf, och med detsamma det embete han
innehar, skola förlora det anseende, utom hvilket de icke, ega
något inflytande.
Den nuvarande biskopen öfver Illinois, allvarligt
förehållande församlingarne deras uraktlåtenhet i afseende på
presterskapets aflöning, yttrade för icke länge sedan i en adress
till stiftets konvention några ord, som jag, utan att vilja
till-lämpa dem på mig sjelf och på min egen ställning som
prest ibland de skandinaviska Utvandrarne, jag dock här
anför, såsom lika så sannt som vackert skildrande förhållandet
ibland många af vår kyrkas prester, icke blott i den aflägsna
landsbygden, men äfven i folkrikare städer och byar.
"Sagan förtäljer", sade han, "huru en hednisk
afgudaprest, på hvars blottade arm ett brinnande kol föll då han
stod med rökelsekaret inför offeraltaret, likväl höll handen
stadigt och icke ryckte armen tillbaka, på det att det heliga
kärlet icke skulle falla på marken och den gudom han
bekände ej derigenom vanäras. Mine bröder, ibland eder
finnas många den enda sanna, lefvande Gudens prester, som
förrätta den heliga gudstjensten med samma kol, svidande
och tärande på hjertat, — som skrifva sina predikningar,
förkunna ordet, bedja med och för eder, besöka friska och
sjuka, hafva ett uppmuntrande leende för dem som det
behöfva, en uppriktig, deltagande tår vid edra sorger, — under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
