- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
289

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

289

nordiska rikena. De ibland dem, som fortfarande ville stå
i samfund med den biskopliga, kunde således välja honom
till sin pastor. Han var dem väl bekant, hade länge varit
mig ett ganska godt biträde vid ungdomens
religionsundervisning, och var nu villig, att blifva min efterträdare, skulle
han dertill erhålla församlingarnes kallelse och af dem blifva
tillförsäkrad ett, om än ringa, årligt understöd.

Åter tillstundade en jul, den sista jag i en gemensam
gudstjenst skulle få fira med dem, ibland hvilka jag för
några få år sedan första gången tolkade denna högtids
betydelse, och den jag visserligen då trodde mig många gånger
med dem få upplefva. Icke utan missmod beredde jag mig
till de många förestående gudstjensterna, som icke fingo
inskränkas till helgdagarne allena, ty, såsom vanligt måste
äfven flere af söknedagarne göras till helgdagar för de
stationer, hvilka under den egentliga högtiden icke kunde
besökas. Julaftonen fick jag dock tillbringa i kretsen af de
mina, men den var nära att blifva en mer än vanligt
torftig högtidsqväll. De vanligtvis i Sverige brukliga
förberedelserna till denna högtid, då visthus och källare fyllas och
borden öfverflöda af Guds gåfvor, de hade på länge icke
gjort L. något besvär; i detta afseende voro anstalterna snart
gjorda: men alltid hade det dock i den tarfliga bostaden
varit något af hemlandsseder och hemlandsskick, som äfven
åt det yttre gaf en högtidsstämpcl. Barnen hade åtminstone
fått glädja sig åt flera ljus på bordet; fanns ingen jultårta,
så fanns åtminstone risgrynsgröt och ett finare bröd än det
som eljest utgjorde vår spis. Men detta år tycktes äfven
denna fröjd komma att uteblifva. Vägarnes dåliga skick
hade hindrat köpmannen, som uppbygt en mindre
handelsbod i vårt grannskap, att föröka sitt i allmänhet just icke
särdeles stora varulager; bans magasin var lika tomt som vårt

Huru mången gång hade jag ej i fordna dagar en
sådan afton som denna, med hjertat fullt af glädje och
för-hoppuingar, skyndat förbi en låg koja, der det enda ljuset
lyste den omkring julbordet församlade familjen, och dervid
tänkt: kanske flammar dock den inre glädjen der lika klart
som hos de bättre lottade i den rikt upplysta salen ? Och
säkert äro flere än jag, som med ett sådant kanske nedtystat
en allvarsammare tanke på skillnaden mellan de olika lot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free