- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
292

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

som kör diligensen, vid sidan af sina gentleman- och
ladylika passagerare.

Vår resa gick genom det förut omtalade Pt.
Washington, och derifrån längs med stranden af Michigan-sjön till
en annan liten uppblomstrande stad, Sheboygan. Denna
färd erbjöd ett eget behag. Gynnade af ett klart och
vackert väder, hade vi tillfälle att betrakta hvad som
åtminstone för mig voro högst sällsamma naturscener. Vi åkte
nemligen på hvad som kallas the beach, eller det yttersta af
sjöstranden, hvars fina sand, bestänkt af insjöhafvets vågor,
var hårdt tillfrusen och bildade en landsväg, jemn och slät
som ett golf, och glittrande i solljuset, såsom hade den varit
öfversållad eller rättare sammansatt af diamanter. På den
ena sidan, öfver branta klippor och sandbankar, den
högväxta furuskogen, förvillande ögat med sin sommarlika
grönska, — på den andra sidan åter, det mest ödsliga och
fullständiga vinterstycke, som gjorde, att jag nästan trodde mig
förflyttad till någon trakt vid Norra Ishafvet. Vågorna, som
öfverskott stenarne, klippstyckena och sandreflarne, hvilka
nästan längsefter hela kusten på ett icke stort afstånd ifrån
hvarandra och ifrån sjelfva stranden höja sig öfver
vattenytan, hade täckt dem med ett islager, som stundom före*
tedde de mest besynnerliga och fantastiska formationer; höga
ispelare och kolonner omvexlade med ännu större massor,
der en evig vinter tycktes hafva förskansat sig inom
ogenomträngliga vallar och torn, hvilka helt och hållet bortskymde
de skummande vågor, som brusande bröto sig emot isfästet,
och af hvilka blott en och annan, genom någon hvälfd
öppning i de tjocka ismurarna, med saktad fart vältrade sig
fram mot stranden.

Ankomne till Sheboygan, som nu eger omkring 4,000
innevånare, men då icke hade mer än lika många hundrade,
blefvo vi vänligt och gästfritt cmottagna af några der
bosatte kyrko-medlemmar, som, ehuru få till antalet, bildat en
egen församling under en ung, verksam pastors vård, och
som genom verkligen lofvärda ansträngningar lyckats att
uppbygga en vacker kyrka, den biskopen nu var kallad att
inviga.

I följd af här rådande förhållanden händer högst sällan,
att en församling lyckas ati fullborda äfven en mindre
kyrk-byggnad, utan att åsamka sig en skuld, hvars afbetalande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free