Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
den rätta mannen, och de misstogo sig icke. Efter en tid
erhöll han det heliga dopet; den råa och obildade vestra
pioniären blef en flitig student. lians erfarenhet som
arbetare och jordbrukare gjorde hans fyra timmars dagliga
arbete vid missionen ganska gagneliga för densamma. År
förgingo, under hvilka han genomgick den fastställda
elementära, akademiska och theologiska lärokursen. Hans fader
och syskon förenade 6ig ined kyrkan, och sjelf blef h^n
slutligen prestvigd och är ,nu en rikt begåfvad och verksam
missionär ibland de nyss omtalade Oneida-indianerne, i alla
afseenden skicklig och passande för det med många
svårigheter förknippade arbete, åt hvilket han helgat sina krafter.
Så har Försynen på sina underbara vägar fört både den
trogne läraren, Mr Breck, och hans flitige, fromme lärjunge,
Mr Goodnough, att hvar på sitt håll "förkunna hedningarne
Kristi obegrundeliga rikedomar."4
Dagen för den af biskopen utsatte gudstjensten ibland
indianerne infunno sig tidigt tvänne af dem i Green-Bay,
för att blifva våra ledsagare öfver den tillfrusna fjärden och
i den något oländiga skogsmark, hvarigenom vi hade att
färdas. Ingenting af hvad jag förut sett i Amerika påminde
mig så lifligt om Sverige, som den väg vi nu tillryggalade.
Snö hade fallit och låg i hopade flingor på de höga
furornas grenar, som öfverskuggade den smala skogsvägen, och
mellan hvilka framskymtade en och annan gulnad björk, lik
den som i norden slår sina rötter omkring klippans häll,
och i hvilken jag i inbillningen äfven nu drömde mig höra
tMtrasten sjunga sitt sorgeqväde öfver den korta sommaren,
öfver den döende naturen."
Straxt innan gudstjensten skulle begynna anlände vi
till det indianska settlemeutet; folket var redan församladt
i den enkla, men vackra kyrkan, hvars utseende påminde
mig om våra mindre landskyrkor i Sverige. Då biskopen,
församlingens pastor och jag, iklädde våra mess-skrudar,
trädde inom altarringen, stod församlingen upp och sjöng
fyrstammigt, efter den Gregorianska tonsättningen, Gloria in
Excehisy öfversatt på det indianska tungomålet Sången var
vacker och melodisk, och hela gudstjensten, som förrättades
på indianska och skedde med några få förkortningar, i
öfverensstämmelse med den biskopliga kyrkans ritual, bar en
egen prägel af djupt allvar och högtidlighet Kallt skulle, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
