- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
314

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

andra aflösande lärosystemer. Både den förra och de
sednare betrakta derföre kyrkan, ungefär såsom en förbrytare
betraktar handhafvaren af de lagar han öfverträdt och
af-svurit lydnad: der är visserligen ett trots, ett förnekande, en
stundom, jag hade så när sagt, ända till vanvett gränsande
bitterhet, men i allt detta röjer sig ofta en Felix-bäfvan, som
gör, att åtminstone i det yttre och i samfundslifvets vanliga
förhållanden ett visst band lägges på oviljan, öfvertygelsen
om att så är, vissheten om, att huru ’hedningarne än må
vredgas, och folken tala fåfängt, huru konungarne på jorden
än må resa sig upp, och herrarne rådslå med hvarannan,"
de dock icke kunna förmå något emot den Herre, hvars
tjenare och sändebud jag känner mig vara, ej heller något
emot det samfund, på hvilket Han tryckt sitt gudomliga
insegel och i hvilket han gifvit mig ett verk att uträtta, —
detta ingifver derjemte en förtröstan, som, utan att jag ena
sjelf beräknar det, håller tillbaka den hand, som
gudlösheten, religionsföraktet eller råheten stå färdige att lyfta upp
emot mig. Detta är det enda sätt, hvarpå jag kan förklara,
att, oaktadt min utländska brytning, som så lätt eljest
kunnat framkalla månget skämt och speord, och oaktadt många
andra brister, jag likväl i min presterliga verksamhet uti
Manitoowoc och dess omgifning undgick det öde, som enligt
berättelsen drabbat mina företrädare af andra
bekännelsesamfund, nemligen, att finna mig sjelf och den lära jag
förkunnade gjorda till föremål för uppenbart gyckel och åtlöje.

Hvad de fordna predikanterne beträffar, så huru mycket
än med skäl kunde läggas den råa befolkningen till last,
i många afseenden hade de dock att skylla sig sjelfva for
att det icke gick dem bättre. Hvad frukt kunde man t. ex»
vänta sig af ett förfarande, sådant som följande berättelse
utvisar, den der äfven kan gifva ett begrepp om, till hvad
ytterlighet det missledda nitet och fanatismen låta hänföra
sig, när man för att vinna ett godt ändamål begagnar sig
af menniskofunder och andra medel än dem Försynen sjelf
gifvit oss till det ondas motarbetande?

Min närmaste föregångare i Manitoowoc, — om jag
minnes rätt, tillhörde han något methodistiskt sektsamfund, —
var en särdeles varm nykterhetsifrare, och, medgifvas måste,
att, var det någonstädes angeläget, att arbeta emot
dryckenskapslasten, så var det visserligen här. Men, såsom vanligt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free