- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
325

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

325

af andra dervarande bekännelsesamfund begynte liksom
qvick-na till på nytt, och under den sednare tiden af min vistelse
i Manitoowoc, röjde sig hos flera familjer en mer än i
början visad obenägenhet emot mig och den kyrka hvars
tjenare jag var. De mera liknöjda väcktes troligen medelst
skrifvelser ifrån dem, som utgjorde deras egentliga
läroembete, att vara på sin vakt, och att vidtaga några åtgärder,
hvarigenom det "ogräs/1 som höll på att uppväxa ibland dem,
kunde, om icke utrotas, dock hindras ifrån att vidare gripa
omkring sig. Också dröjde det icke länge förrän efter min
flyttning från platsen, sedan under en ny pastor den
biskopliga kyrkoförsamlingen derstädes ytterligare till At, och en
liten vacker kyrka blifvit uppbyggd, andra församlingar med
sina egna resp. pastorer der bildade sig.

Ingen annan sekt visar så mycken bitterhet emot den
biskopliga kyrkan, och förargelse öfver dess hastiga tillväxt
under de sednare åren, som presbyterianerne. Det heter
väl icke nu, såsom de gamla puritanerne fordom uttryckte
sig om densamma, att den är "en sakramental väg till
helf-vetet"; men de anfall och beskyllningar, som emot den
riktas, ske dock med icke stort bättre valda kraftuttryck än
ofvanstående, liksom man lika litet nu såsom fordom försmår
att begagna sig af de mest uppenbara osanningar. Den egna
svaghet som röjer sig hos presbyterianerne i deras
söndringar inom sig sjelfva, synnerligast i splittringen uti "den gamla"
och "den nya skolans presbyterianer," — de sednare
omfattande åtskilliga slags skiljaktiga meningar med afseende
på några de mest vigtiga lärodogmer — och följden at dessa
söndringar, som varit, att många af denna denominations
presterskap och ett stort antal af dess lekmän förenat sig
med den biskopliga kyrkan, detta tyckes hafva uppväckt en
så mycket större hätskhet och oförsonlighet hos dem, som
ännu återstå för att draga i härnad emot det rivaliserande
samfundet

Ibland många exempel på en sådan inrotad ovilja torde
tvänne vara tillräckliga. Det absolut falska i de
beskyllningar de innehålla, ligger allt för öppet i dagen, för att
behöfva vederläggas, men de anföras här endast såsom bevis
på huru den kristliga anda är beskaffad, hvaraf sektväsendet
brukar påstå sig ledas i sina separatistiska rörelser, liksom
de äfven kunna tjena till ett exempel på den tolerans, hvilken
H. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free