- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
336

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

sin; för närvarande var han stadd på väg till Californien.
Dagen före den utsatta gudstjensten kom han att med mig
enskilt samtala. Väl hade vi aldrig förr sett hvarandra, men
det var dock mer än en beröringspunkt oss emellan. Slägt
och vänner till mig voro honom väl bekanta, och det var
mig en glädje att få tala om dem med en person, som långt
sednare än jag me(¾ dem sammanträffat. Dock afsigten med
hans besök var icke blott att få göra en bekantskap. Kunde
han, efter hvad som skett, våga framträda till Herrans bord?
och skulle jag icke finna mig befogad, att vägra honom
åtnjutandet af dess gåfvor? Dessa frågor önskade han få
besvarade. Mitt svar är lätt att inse. Vid detta tillfälle var
så mycket som gjorde, att själasörjaren icke kunde utan «en
egen, djup, inre rörelse och det innerligaste deltagande fatta
den botfärdiges hand. Pris vare Honom, hvars famn alltid
är öppen för hvarje till Honom återvändande barn! — Ibland
mina presterliga förrättningar äro få som hos mig
qvarlemnat ett mera varaktigt intryck, än den, vid hvilken det blef
mig förunnadt, att ibland andra äfven åt ö. meddela den
spis, hvarefter hans själ hungrade. Sällan har jag vid ett
såcfant tillfälle sett någon mera verkligt upprörd än han.
Då vi sedan åter träffades, samtalade han mycket med mig
om sina fordna förhållanden, om moder och syskon i
hemmet, och har någonsin åtrån efter guld helgats af goda och
rena uppsåt, så var det här. Ryktet berättade, huruledes
mången endast med ett spadtag i Californiens guldsådda jord
förvärfvat sig alldeles otroliga rikedomar, och ö. drömde sig
redan lycklig, att, så vidt det berodde på penningar, kunna
godtgöra det förflutna, och en gång återvända tUl Sverige.
Ack, dessa gyldene drömmar skulle, likasom mången annans,
icke blifva förverkligade!

Utvandringen till Californien hade just då begynt
Vandringen öfver de vidsträckta stepperna och öcknarna, der
vilda och fiendtliga indianstammar försåtligt lurade på de
framtågande karavanerna, var förenad med faror, för hvilka
tusende föllo offer. En natt, då de utvandrare, i sällskap
med hvilka ö. företagit den vådliga färden, lägrat sig i
närheten af Klippbergen, och han ensam stod på post, såg han
några indianer komma smygande för att stjäla de straxt
invid betande mulåsnorna. Hade han genast gjort larm och
icke ensam aflägsnat sig ifrån lägret, för att söka förhindra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free