Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
stölden, si hade väl kanske några mulåsnor gått förlorade»
men troligtvis ingen olycka eljest inträfiat, ty de hvite voro
till antal vida öfverlägsne rödskinnen. Men ö. ville icke störa
sina, efter en lång och besvärlig marsch uttröttade kamrater,
och, troende sig ensam kunna skrämma och jaga bort
röf-varne, skyndade han ner till slätten. Han hann icke långt,
förr än en af indianerne spände sin båge, och en förgiftad
pil träffade honom i hjertat. Ännu förmådde han dock
afskjuta sitt gevär; skottet väckte de sofvande, som funno
honom kämpande med döden. Till en af sina kamrater
lemnade han den anteckningsbok, han ständigt bar i fickan,
med önskan att den måtte gifvas åt Schneidau, för att sedan,
jemte hans sista helsning till moder och syskon, dem
tillställas. Berättelsen om hans död har jag ifrån dens egen
mun, som emottog hans sista suck och uppfyllde hans sista
bön, lemnande i Schneidaus hand de anteckningar den
bortgångne gjort under tankar på sina kära anhöriga i hemmet.
Det är således ett fullkomligt misstag, hvad jag hört några
i Sverige påstå, nemligen, att ö. ännu skulle lefva och vara
bosatt i New-York. Några svenskar i Amerika som
personligen kände honom, hafva trott orsaken till ett sådant rykte
vara, att i nämnde stad verkligen skall finnas en person, som
med honom har en förvånande likhet.
Samma dag gudstjenst förrättades i den norska kyrkan,
anmodade jag svenskarne att ytterligare samlas till aftonbön
uti en af de biskopliga kyrkorna, der de också mangrannt
infunno sig, tillika med större delen af Norrmännen, både
de som tillhörde och icke tillhörde pastor Anderssons
församling. På ett ganska förekommande sätt erbjöd denne
mig visserligen att äfven för denna förrättning begagna mig
af hans kyrka; men, betygande honom min tacksamhet för
ett sådant anbud, sade jag honom öppet och uppriktigt
orsakerna, hvarföre jag icke kunde antaga detsamma. Min
afsigt var nemligen, att vid detta tillfälle i ett föredrag fästa
mina landsmäns uppmärksamhet vid härvarande kyrkliga
förhållanden, hvarunder icke kunde undgås, att mycket yttrades
som ej allenast stod i fullkomlig strid emot det samfunds
åsigter, med hvilket han sjelf och hans församling inträdt i
förening, utan äfven kunde tolkas såsom ett öppet uttaladt
ogillande deraf; och naturligtvis ville jag icke i hans eget
hus uppträda såsom den, der kunde anses vilja nederbryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
