- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
371

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

lande, och så väl för hennes som våra barns skull vistades
min familj under sommarmånaderna på landet Med
biträde af dem, som jag anmodat vara mig behjelpliga
flyttades alla möbler från den nedre våningen upp i
vindsrummen. De i Amerika, sommar som vinter, brukliga mattorna
togos bort, och snart stodo rummen helt och hållet tomma.
Några af qvinnfolken sändes ut i staden, att här och der
uppvisa en i största hast och korthet affattad skrifvelse, i
hvilken jag omtalade förhållandet och bad om hjelp för de
behöfvande. Innan aftonen fick jag öfver tjugu, till större
delen fader- och moderlösa barn i huset; men jag fick också
sängar och sängkläder, att lägga dem uti, penningar att tills
vidare försörja dem med, tjenliga drycker och rätter tillagade
för deras behof, läkarehjelp åt de sjuka, och goda, ädla
menniskor som vakade vid deras sida. I flere veckors,tid
åtnjöto dessa barn sålunda ett skydd och en vård, som Gud
vet, huru de eljest kunnat erhålla.

Hvar skulle väl detta kunnat låta sig göra annorstädes
än i Amerika? Ej vågar jag svara: ingenstädes, men nog
tviflar jag på, att i något annat land hjelpen under
enahanda omständigheter blifvit så skyndsamt, så villigt, så
fullständigt gifven som vid detta tillfälle; och icke är det
underligt, om, med sådana minnen från min vistelse der i
landet, jag älskar och högaktar det folk, som med sina, om
man så vill, äfven stora fel — och hvilken nation har icke,
likaså väl som den enskilda menniskan, fel? — dock bevisat
sig i hjertat ega lika rika skatter som den jord det trampar.

Dock denna känsla gör mig icke blind för förhållanden,
vid hvilka mycket med skäl kan vara att anmärka. Till
dessa förhållanden kunna äfven på sätt och vis räknas de
svårigheter, hvilka flertalet af våra svenska utvandrare få,
eller åtminstone hafva fått utstå vid deras ankomst till det
främmande landet. Onekligt är, att många komma der i
en långt bättre ställning, än någonsin i Sverige kunnat blifva
deras lott, och att, till vinnande af ett ekonomiskt oberoende,
Amerika erbjuder otaliga utvägar, ifrån hvilka åtminstone
arbetsklassen i Sverige är utestängd — flere exempel derpå
skulle kunna anföras; men icke dess mindre vore det
önskligt, om hvad jag nu omtalat, litet mer än hvad som
vanligtvis sker, öfvervägdes, innan man drager åstad, att famla
efter en verldslig lycka, hvars ernående många andra oför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free