- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
372

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

utsedda händelser kunna göra ganska osäkert Att man i
de flesta fall härvid sätter på spel sitt eget och de sinas
lif, är obestrideligt Sannt är, att försigtighetsmått kunna
iakttagas, och anstalter vid resan och framkomsten göras,
hvarigenom den fara, jag här utpekat, kan, om icke
undvikas, dock blifva mindre hotande; men sådana
försigtighetsmått och åtgärder kunna sällan förenas med en utvandring
i massa och med den torftigare utvandrarens
omständigheten Ett obestridligt faktum är, åtminstone för så vidt
jag varit i tillfälle att taga kännedom om förhållandet, att
ganska fä svenska familjer hafva köpt sin lycka i Amerika,
utan någon eller några af sina medlemmars för tidiga
bortgång. Ofta inträffar, att kort efter ankomsten till Vestern
både fader och moder dö bort, och jag har här antydt
hvilket öde i så fall väntar de efterlemnade barnen. De kastas
ut, att upptagas af främmande händer, och att uppfostras,
man vet icke i hvad lära, måhända i fullkomlig hedendom.

År 1855 kostade svenska och norska fattiga staden
Chicago och det county, hvari den är belägen, icke mindre
än 6,000 dollars, oberäknadt den enskilda hjelp, som, till
ett vida större belopp, skänktes dem. Under Oktober månad
nyssnämnda år, ingalunda den sjukligaste af året, begrofs
på allmän bekostnad, emedan sterbhusen dertill saknade
tillgångar, 53 svenskar, som dött i enskildta hus. Under samma
tids förlopp begrofs ett ungefär dubbelt så stort antal,
aflidne på de allmänna sjuk- och fattighusen. Mortaliteten
och sjukligheten i Chicago voro dock icke större än i
Mil-waukie och andra nästgränsande större städer. Sådana saker
förtigas merändels i bref till hemmavarande.

I sammanhang med hvad jag berättat om den
välgörenhet, som bevisades våra fattiga svenska utvandrare,
måste jag äfven, ehuru med ledsnad, omtala, huru många
på ett mindre passande sätt drogo fördel deraf och anlitade
den, utan att dertill tvingas af behofvet. Deras tiggeri gick
öfver alla gränsor. Amerikanarne, vane vid att äfven i den
simpla och torftiga arbetarens bostad alltid finna en viss
snygghet och ordentlighet, togo för gifvet, att den motsatts
som i detta afseende för det mesta rådde i svenskarnes
bostäder, var ett tillräckligt fattigdomsbevis. När de inkommo
i dessa hus, som i allmänhet icke voro värre, utan tvärtom
mången gång bättre än stugorna i Sverige, och sågo de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free