Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
smutsiga sängarna, den föga aptitliga maten, framsatt i
stenfat och krukor på kistlockena (isynnerhet betraktades de
grofva brödkakorna, öfverlefvor af resprovianten, som en
verklig kuriositet), sågo både äldre och barn i grofva, smutsiga
kläder, hvilka icke en gång det lägsta arbetsfolket der i
landet skulle vilja begagna; då rördes de af allt detta till
medlidande och utdelade både penningar och andra allmosor,
icke anande, att oaktadt det yttre, för dem främmande
skenet, mången gång flere hundrade dollars kunde ligga gömda
på kistbotten, och att det lefnadssätt, de här bevittnade, i
sjelfva verket i några fall torde varit bättre, än hvad fordom
varit utvandrarens lott. Många drogo fördel af denna
missledda välmening, hvarigenom andra, verkligen behöfvande,
blefvo lidande. Hustrur och barn gingo omkring i husen,
tiggande ihop stora knyten med matvaror, hvarmed de sedan
drefvo en ordentlig handel ibland dem, som antingen
blyg-des, eller icke så väl som de lärt sig att vädja till den
allmänna välgörenheten. Tiggeriet fortgick äfven efter att både
mannens och qvinnans arbetsförtjenst visade sig vara
tillräcklig, att tidt och ofta ifylla så väl kaffekoppen som
toddy-glaset Det blef naturligtvis min pligt, att upplysa om
förhållandet, och sedan äfven stadens familjer sjelfva i många
fall funno sig förda bakom ljuset, blefvo de mera
varsamma i sv^frikostighet, och lemnade sedan icke gerna
under-stf^at andra, än dem, som voro försedde med ett, au tingen
rfT mig eller af någon annan svensk predikant utgifvet
fattigdomsbevis. Dock äfven vi kunde låta lura oss, och många
af våra kära landsmän ådagalade i detta afseende en
verkligen beundransvärd fyndighet.
Det var naturligt, att hvarje bekännelsesamfund först
och främst vårdade sig om sina egna fattiga. Medlemmarne
af min församling märkte, att de isynnerhet kunde påräkna
understöd i de familjer, som tillhörde den biskopliga
kyrkan; lutheranerne åter funno sin bästa hjelp hos
presby-terianerne; methodisteme gingo sällan tomhändta bort ifrån
sina trosförvandter: en del funno derföre på det rådet, att
inskrifva sig i alla tre församlingarne, och försedde med alla
tre predikan tern es fattigdomsbevis, vandrade de ifrån gård
till gård, framvisande än det ena, än det andra beviset allt
efter omständigheterna. Dylika beteenden gjorde mig
misstrogen och kanske mången gång kall och afvisande, der jag
H 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
