Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
följakteligen är förenadt med mycken osäkerhet, utan
egentligen det något högre, längs efter floden liggande landet,
som utan någon sådan fara kan bebos och uppodlas. Den
alluviala jordmånen sträcker sig på sina ställen ända till 7
à 8 mil ifrån flodbrädden, bildande ett område af c:a 450
qv. mil eller 288,000 acres odelbart land. Bortom detsamma
höjer landet sig mer och mer, tills det slutligen ifrån 50
till 100 fot öfver den alluviala* jorden bildar en ofantlig
slättmark, för det mesta bestående af oöfverskådliga prairier.
I hela staten Illinois finnes icke ett enda berg, endast här
och der några höga gräs- och trädbeväxta kullar, och på
sina ställen vid flodbräddarne några tvärbranta höjder, till
en del betäckte af bördiga sädesfält Undantagandes i södra
trakterna har staten obetydlig skog. Bristen på ved ersattes
dock rikligen af den ofantliga tillgång på stenkol, som
finnes nästan öfverallt några få fot under jordytan, isynnerhet
på de vidsträckta prairierna i statens nordliga och medlersta
trakter. Man har beräknat att ungefär f af statens areal
utgöres af outtömliga kolbäddar, sträckande sig ända in i
Ohio och Kentucky.
Hvad som isynnerhet utmärker Illinois framför andra
unionens stater, äro dess ofantliga prairie-sträckningar, hvilka
också gifvit staten binamnet: rI7te Prairie State.
Det var en tid, då jag icke kunde finna något behag i
en slättbygd, och då jag, för att tjusas af ett landskap,
ovilkorligen fordrade klippor, berg, dalar, skogar och vattendrag,
omvexlande med hvarandra. Vi söka och fästa oss helst vid
sådana föremål i naturen omkring oss, hvilka likasom stå i
sympati med hvad som föregår uti vårt eget inre. 1
ynglingaåldern äro inga berg nog höga, öfver hvilka vi icke tro
oss. kunna klättra, för att från deras toppar öfverskåda
verlden och uppdaga nya föremål. Vanligtvis älska vi derföre
då helst sadana landskap, som under det att de begränsa
synkretsen, utvidga inbillningskraften. Vid äldre år åter,
efter att både i drömmen och verkligheten stått på mången
klippspets, hvarifrån vi endast sett vår synkrets skymd af en
annan, som, då vi uppnått äfven den, blott låtit oss se, att
der är ännu en och ännu en för oss att öfverstiga, då älska
vi mer den stilla, fridfulla slätten. Dock hufvudsaken är,
att alltid i hvarje landskap se spåren af Guds godhet; då
finna vi äfven allestädes någonting att beundra; då är hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
