- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
388

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

landskap vackert, och svårt är då att bestämma; hvilket som
är skönast Hvarhelst vi än äro och blicka ut öfver denna
solbelysta verld, så måste vi instämma i Skaparens
vittnesbörd: "Se det är alltsammans godt," och derjemte erkänna,
att vore vi blott sjelfva beqväma till att bo uti ett eden, så
skulle vi öfverallt blifva varse paradisets ängder och inandas
dess luft Guds bästa gåfvor och Hans herrligaste
välsignelser möta oss allestädes* på vår väg.

Med ungefär sådana tankar färdades jag öfver dessa
slåtter, der stundom så långt ögat nådde, intet annat kunde
skönjas än himmelens skyar och en ocean af gräs och
blommor. Der emellan syntes en och annan nybyggares bostad;
dock icke längre en nybyggares, ty vidsträckta åkrar och
ymniga fruktträdgårdar vittnade om ett flerårigt arbete och
påminde snarare om trefliga, välskötta landtgårdar i Europas
befolkade länder, än om enstaka rödjningar i Vesterns
vildmark. Vanligtvis voro i närheten af dessa äldre bostäder
små skogsdungar, hvilka till en del voro planterade; ty så
snart prairie-jorden blifvit upplöjd och det tjockare gräsets
rötter afskurna, fordras det icke lång tid, förr än prairien
visar sig vara ett ypperligt fält för äfven större
skogsanläggningar och trädgårdsplanteringar. Äppel och
persiko-telnin-gar uppväxa här med en förvånande hastighet och bära inom
kort tid rika och herrliga frukter. Af alla träd tyckes i
allmänhet lokust-trädet här växa fortast På sina ställen der
det blifvit planteradt-, eller rättare, sådt i jorden, har det
efter fyra år uppnått en höjd af 25 fot med en stam af
omkring 4 k 5 fot i diameter. Skuggrika lokust-lundar finnas
nu nästan öfverallt på prairierna i Illinois.

Man föreställer sig vanligtvis ett slättland egande en
viss tröttande enformighet; men jag var långt ifrån att finna
det så. Redan den rika blomstermattan erbjuder i sin
skimrande färgprakt tusende omvexlingar. Understundom antager
den på afstånd liggande slätten nästan en förvillande likhet
med ett haf, hvarpå man tydligt tycker sig skönja skepp
med fulla segel vaggande på vågorna. Uppöfver horizonten
höjer sig nemligen ett och annat ensamt träd, som sedt på
afstånd emot den blåa himlaranden, likasom förstoras, och
med sin krona och sina utbredda grenar antager formen af
ett fartyg. För att så finna det, behöfves icke någon
särdeles liflig inbillningskraft Flere resande hafva anmärkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free