- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
389

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

389

denna synvilla, som ibland så bedårade mina ögon; att jag
nästan förglömde, att jag var på landbacken. Derom
påminde mig dock mångtaliga hjortar, hvilka esomoftast på
endast några stegs afstånd ifrån mig sprungo upp ur det
höga, frodiga gräset, och derjemte en oräknelig mängd
prairi-höns och fasaner, som läto luften återskalla af sitt entoniga,
högljudda läte, liknande Skogsdufvans kuttrande eller snarare
en tamburins döfva, dallrande ljud. Dessa foglar finnas här
på prairierna i en sådan myckenhet, så att det blifvit ett
ordspråk, att om en farmers-hustru vill grädda
eggpannkakor till frukost, så behöfver hon blott qvällen förut sätta
ut sin hatt i gräset, för att om morgonen finna den full
med prairiehönsägg.

Jag vet knappast något, som i lif och friskhet kan
jemföras med en klar sommarmorgon på den vidsträckta prairien.
Då den i vildmarken ensamme vandraren ofta i den mörka,
susande skogen känner en viss dysterhet, och likasom får
en tydligare erfarenhet af att "sorgen är skuggan af lifvet";
så intages han deremot här, när han från någon liten höjd
kastar blicken ut öfver cjlet solskimrande fältet, af en känsla,
som kommer honom att utropa: "Lefve lifvet"! Om han
också vet sig vara fjerran från hvarje mensklig bostad och
icke ser någon lefvande varelse; så kan han dock icke
verk-liggöra för sig sjelf, att han står uti en vildmark, men han
tycker sig öfverallt finna den förskönad af menniskohand.
Marken är liksom en trädgårdsbädd, planterad med rika,
yppiga blommor, och lunderna, med sina höga rosenbuskar,
sina doftande vinrankor, siua vilda plommon, äppel- och
andra fruktträd, framskymtande här och der i de små
dälderna, likna smakfulla parkanläggningar och frukthagar. Och,
när en åskstorm utbryter öfver denna vidsträckta rymd, oclr
ljungeld efter ljungeld flätar maktens strålande tiar omkring
Hans hufvud, som håller stormen i sin hand — ingenting
kan vara mera sublimt än ett sådant skådespel.

Prairiens odling är likaså lätt, som dess fruktbarhet är
stor. Farmern behöfver icke här år efter år uttömma sina
krafter på att nedhugga urskogens jätteträd och upprycka
stubbar och rötter, för att få sig en plöjbar mark; plogen
kan genast, utan något föregående arbete, sättas i jorden,
och inga stenar hindrar den i dess fåra. En prairiefarmer

H 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free