Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
ömma förluster, ty äfven ibland dem hade koleran utbrutit
och bortryckt föräldrar från barn, barn från föräldrar.
Sjukdomen var nu icke mer så våldsam, men mitt första
göromål blef dock, då jag lördagsaftonen anlände, att besöka
flere sjuka och döende.
En stor del af folket härstädes hade öfvergått till
methodis-men, och mycken split och villervalla voro redan nu rådande
i religiöst afseende. Mänga familjer voro söndrade inom
hvarandra, och vid sidan af den religiösa fanatismen stodo,
såsom ofta händer, köld och likgiltighet, deraf hämtande
anledning till det löje och begabberi, som i början rigtade
emot ytterligheten, ofta slutas med att vända sig äfven emot
den sanna och sansade kristendomen. De under loppet af
sommaren anlände Utvandrarne, och dessa utgjorde måhända
flertalet på stället, förklarade sig dock ännu vilja troget
vidblifva den svenska kyrkans bekännelse, och det var
egentligen på deras begäran jag här infunnit mig.
Söndagsmorgonens soi uppgick klar och herrlig öfver
den vidsträckta prairien; icke en vindfläckt böjde
blommornas stenglar. Den ena skaran efter den andra, företeende
en brokig blandning af svenska allmogens högtidsdrägter,
samlades till den förestående gudstjensten; qvinnorna med
sina rutiga och rosiga dukar på hufvudet, och mellan
händerna psalmboken, jemte en liten blomqvast inlindad i den
hvita näsduken; männerna åter med sina långa, hängande
urkedjor och vadmalsrockar: allt erinrade mig så lifligt en
söndagsmorgon på landet i Sverige, då kyrkfolket stilla och
andäktigt tågar fram till Guds hus; jag tyckte mig liksom
förflyttad dit tillbaka, och nästan väntade att få höra
klockornas ljud kalla oss in i det upplåtna templet. Men här
fanns icke något sådant af händer bygdt, och intet af de
här befintliga husen var stort nog att rymma de tätt
tillströmmande män, qvinnor och barn, bland hvilka de flesta
för första gången i det främmande landet kommo att förena
sig i en svensk högmesso-gudstjenst. Församlingen var större
än någon annan svensk sådan, till hvilken mig förut blifvit
beskärdt att förkunna Guds ord.
I en närliggande locust-lund utflyttades så många
bänkar och stolar som funnos att tillgå; under ett lummigt och
skuggrikt träd ställdes ett bord, som, öfvertäckt med en
hvit linneduk, den flickornas händer garnerade med en krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
