Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
stackars qvinnans tacksamhet och den glädje hon visade, då
jag för henne omtalade att jag var prest och frågade om
jag äfven i detta afseende kunde vara henne till någon hjelp.
Sjelf var hon medlem af ett presbyterianskt bekännelsesamfund,
och kunde i sin bekymmersamma ställning hemta tröst der
en troende kristen alltid finner den äfven under de hårdaste
pröfningar; men hennes största bekymmer, sade hon, var
att hennes eljest gode make kanske skulle lemna detta
jordiska, utan en rätt tro på Honom, i hvilken allena är
salighet
Här var ett af dessa förhållanden, som så ofta och
oförmodadt i detta land möta religionens tjenare på hans väg,
och hvilka, under det han utöfvar sitt vigtiga kall såsom
andras lärare, äro så lärorika för honom sjelf. Den sjuke
mannen var ingalunda en förnekare af kristendomen, men
han var en bland dessa olyckliga och vilseledda, som under
afvaktan på en ögonblicklig omvändelse och en slags raptus
som de inbilla sig, att man ovilkorligen måste komma uti,
när man, som det heter, får religion, döma sig sjelfva till
att stå på afstånd från sin Frälsare. Jag fann honom
bedjande och längtande efter något tecken och under, som
kunde låta honom känna, att han kommit till trons kunskap
och var en af de benådade. Tyvärr, var här icke tillfälle
till längre samtal; nödvändigt var också, att, fortsättande
resan, jag skulle underrätta de närmast boende om familjens
belägenhet och behof af hjelp. När jag skiljdes från den
stackars qvinnan och de sjuka, som hon så troget vårdade,
under det hennes egna krafter tycktes mer och mer gifva
vika, var det som hade jag i flere dagars tid lefvat
tillsammans med dem. Bekantskapen var kort, och förnyades
sedermera aldrig; men det var en bekantskap, gjord under
gemensam andakt och bön, och den är, lik en
vederqvickande källa vid sidan af vägen, ofta ihågkommen; fastän
vandraren aldrig mer kommer åter tillsamma trakter.
Vid Andover, en liten stad, der pastor Esbjörn följande
år nedsatte sig jemte ett honom åtföljande större antal
utvandrare, och der sedermera efter hand bildade sig ett af
de större svenska nybyggena i Illinois, voro redan d4 många
svenska familjer bosatte. Af dem anmodad derom, hade
jag utsatt en gudstjenst, till hvilken jag nu var förväntad.
Flere af de dervarande Utvandrarne hade fått vidkännas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
