- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
402

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402

satte jag mig ned att utarbeta några predikningar på
engelska, deribland en, som jag sedan kallade min
tiggare-predikan, och på hvilken jag till en stor del byggde mitt
hopp om framgång, ingalunda derföre som ansåge jag den
för något särdeles utmärkt vältalighets prof, men emedan
jag deri redogjorde för den skandinaviska missionen i
Vestern, och anförde de skäl, hvarpå den stödde sin begäran
om ifrågavarande understöd. Söndagen före min afresa gjorde
de biskopliga kyrkorna i Chicago ganska frikostiga
insamlingar för ändamålet, och min egen församling försedde mig
med nödvändiga respenningar. Med de bästa
rekommendationsbref från biskoparne i Illinois och Wisconsin, och från
den episkopala kyrkans prester och församlingar i Chicago,
samt dessutom utrustad med flera enskilda
introduktionsbref till inflytelserika och förmögna personer i de större
församlingarno i Östern, begaf jag mig åstad, beklagad af .alla,
som visste hvad en såtian expedition ville säga och sjelfva
fått erfara de mången gång ganska bittra och nedslående
förödmjukelser, supplikanten måste underkasta sig. Den
beskrifning man gaf mig på dylika företag och huruledes
många, stadde i samma ärende, blifvit gäckade i sina
förhoppningar, var, i sanning, föga uppmuntrande, men icke
dess mindre var jag vid godt mod, förlitande mig på den
amerikanska hjelpsamheten, som sällan tillsluter sin hand,
då den af ett verkligt behof och för ett bevisligt godt
ändamål anlitas, och beräknande dessutom, att det egna uti
min och min församlings belägenhet, såsom varande
främlingar i landet, skulle måhända väcka ett lifligare intresse
och deltagande än under vanliga förhållanden. Utgången
visade, att jag i begge dessa afseenden icke missräknat mig.
Agenten för ett jernvägsbolag skänkte mig en fribillet
ända till Buffalo. En dylik förmån gifves ofta presterna,
synnerligast då de resa i embetsärender. Erhålla de icke
ên h^It och hållet fri passage, så åtnjuta de vanligtvis en
till halfva afgiften. På detta sätt anse sig merendels
jernvägs- och ångbåtsbolagen böra bidraga till religiösa ändamål
och Evangelii förkunnande, väl vetande, att presternas
aflöning för det mesta är sådan, att utan en förmån, som den
nyssnämnde, de mången gång skulle nödgas inställa resor,
hvilka i ett eller annat afseende äro af deras embetsålig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free