- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
441

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441

lian frun den svenska jorden några af sitt yngre lifs gladaste
minnen och kände sig, som han sjelf säger, stå 4 en
tacksamhetsskuld till Sverige för den godhet och gästvänskap,
hvarmed han der blifvit omfattad, och som han sedermera
alltid med djup rörelse erinrat sig. Ynglingen har nu blifvit
gubbe, har efter återkomsten till sitt hemlaud pröfvat mycket
af lifvets bådo sorger och fröjder, har blifvit indragen i
affärslifvets mångfaldiga bestyr och göromål; men ännu lefver
hos honom minnet af de tre åren i Sverige; lifligt beskrifver
han äunu de ställen han å$r besökt, de personer, med hvilka
han der sammanträffat; den lilla kunskap han förvärfvade
sig i svenska språket, men sedan icke haft tillfälle
underhålla, är ännu ej helt och hållet bortglömd; hjertat klappar
ännu varmt för landet, der han gästade som yngling; sin
tacksamhetsskuld till detta land har han på det .vackraste
sätt mer än gäldat genom hjelpsamhct och godhet mot hvarje
Svensk i Amerika, som han funnit vara i behof deraf. —
Läsaren • behöfver nu icke längre fråga: "Hvem är denne.
Richard S. Smith?u Jag har här framställt honom sådan han
vid kolonnaden af St Lucas kyrka fattade mig vid handen,
för att i sitt eget hus gifva mig ett hem, och under hela
min åserstående vistelse i Amerika blifva mig en faderlig
vän och välgörare. — Dock den känsla jag erfar vid tanken
på hvad han för mig varit, får icke låta mig glömma hvad
han äfven varit för andra mina landsmän. Ännu klappade
aldrig någon hjelpbehöfvande Svensk förgäfves på hans dörr;
den husville har han skaffat bostad, åt arbetaren
sysselsättning, och åt den utarmade gifvit det penningeunderstöd
omständigheterna fordrat. Icke nöjd med, att endast låta sig
uppsökas af våra landsmän, har han, närhelst han
händelsevis fått kunskap om någon Svensk i Philadelphia, som i ett
eller annat afseende behöft hjölp och råd, skyndat att sjelf
uppsöka och bistå främlingen.1) Jag erinrar mig bär ett
sådant drag af ädelmod, som jag icke kan neka mig nöjet
anföra såsom ett bevis på hans deltagande för våra
landsmän. Berättelsen har jag icke af honom sjelf, ty han är ej
bland dem, som låta den venstra handen veta hvad den

1) Vår aktade landsman, Professor Bergfalk, som under sin resa i Amerika afVen
besökte Philadelphia, och der farligt insjuknade, torde i likhet med mig sà vål af
egen erfarenhet som genom andras berättelser kunna omtala manget vackert drag af
K. Smiths svenskvänskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free