Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
högra gör; men icke dess mindre ar jag förvissad om dess
sanning. %
S. passerade en gång på gatan tvenne personer, efter
utseendet tillhörande arbetsklassen, hvilka med hvarandra
samtalade på svenska, ett språk, som ehuru nu mera icke
mycket förstådt af honom, dock alltid tilldrager sig hans
uppmärksamhet Af hvad han i hast kunde gissa sig till
af deras samtal, slöt han, att den ena måtte varit i en
ganska olycklig belägenhet, och då de snart derefter åtskiljdes,
närmade han sig honom, för att genom några vänliga frågor
förvissa sig om förhållandet. Han hade icke misstagit sig.
Mannen var en Svensk, egentligen tillhörande den s. k. bättre
klassen, men som, kommen på villovägar, antingen sjelfvilligt
rest till Amerika, såsom den sista resursen, eller ock blifvit
dit förvist af sina anhöriga. Utan penningar och nästan
utblottad på allt, visste han icke, huru han skulle kunna
förvärfva sig sitt uppehälle. Smith tog honom hem till sitt
hus, der han herbergerade honom en längre tid, tills han
lyckades förskaffa honom en passande employ, och
understödde honom både med kläder och penningar. Tyvärr
visade mannen sedermera genom sitt oordentliga uppförande,
att han icke förtjente denna välgörenhet
Detta var efter hvad jag kan sluta till af S:s egen
utsago, kanske det enda tillfälle, då han funnit sig bedragen
af någon Svensk. Åtminstone försäkrade han mig, att af de
många han bistått med penningelån, ännu ingen enda
missbrukat hans godhet, utan alltid redligt återbetalt hvad han
utan all annan säkerhet än det svenska namnet varit i
tillfälle att kunna lemna dem. Detta länder våra landsmän till
heder, och är mer än hvad man kunnat vänta, då man
besinnar den mängd svenska både bättre och sämre lösdrifvare,
som vanka omkring i de stölre hamnstäderna, och af hvilka
säkerligen många i detta fall begagnat sig af S:s hjelpsam het
Många dylika bevis, som det ofvanstående, på S:s
välvilja för våra landsmän skulle kunna anföras. Den treåriga
gästvänskap han som yngling rönte i Sverige, och den han
med sina gerningar på ett så vackert sätt visar sig bevara i
tacksamt minne, påminner om besannandet af den löftesrika
förmaningen: "Förgäter icke att herbergera; ty der med hafva
somlige fått englar ovetande till herberges." Att
herberge-randet i detta fall haft mycken välsignelse med sig, derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
