Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
land, der mjölk och honung voro uti flytande,u och att de
kallade Cape Henlopen% den yttersta punkten i denna
undersköna nejd, "Paradis-udden."
Här landstego de första Utvandrarne år 1638, då de
med skeppet "Kalmarenyckel" anlände till nya verlden, och
anlade här jemte fästningen Christina den första staden i
nuvarande Delaware. Af fästningen finnas nu mera inga
lemningar. Som bekant är, intogs den 18 år derefter af
Holländarne, och med dess fall föll äfven det svenska
väldet i Amerika. "Det hade," säger en historieskrifvare,
"tagit till svärdet, och förgicks med svärdet." Berättelserna
derom och om orsaken till de stridigheter med Holländarne,
som beredde dess undergång, motsäga hvarandra i många
afseenden. Det fordras emellertid mycken partiskhet för
fosterjord och landsmanskap, för att icke erkänna den
orättvisa som å Svenskarnes sida uppretade Holländarne till
fiendtligheter. Af alla berättelser om detta krig kolonierna
emellan, och om fästningen Christinas kapitulation, intager den,
som gifves oss af Washington Irving i hans mästerliga
History of New- York by Diedrich Knickerbocker ett utmärkt
rum. Den snillrika och humoristiska beskrifningen saknar
icke sin historiska sanning, och om läsaren icke förut tagit
kännedom om detta arbete, så ber jag honom för all del
icke försumma att göra det, för att på samma gång han
får en sann, ehuru i karikatur tecknad skildring af denna
episod ur Sveriges kolonial-historia, äfven göra bekantskap
med den store amerikanska författarens otvifvelaktigt
ypperligaste verk. Vandrande på stranden af den flod, som ännu
bär det af Svenskarne gifna namnet Christina, inbillade jag
mig se den stolta svenska kommendanten Jan Rising och
den tappra holländska guvernören Peter Stuyvesant i
handgemäng med hvarandra, utdelande väldiga svärdshugg, och
kämpande liksom Orlando och Rodomont, tills slutligen,
såsom Irving berättar, Holländaren med sitt silfverbeslagna
träben sparkade Rising i hufvudet, så att denna föll till
marken med en skräll, som blef signalen till Svenskarnes
nederlag, och gjorde att Pluto rusade upp i förskräckelse,
tänkande den svenska kommendanten hafva krossat och
fallit ned igenom taket på hans underjordiska palats.
Men ifrån dessa "ärorika och blodiga" bragder— enligt
några berättelser skulle under hela kriget icke en enda man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
