Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
högtidlighet, stämde hjertat ännu mer till andakt och
tacksägelse till Gud, som ledt allt efter sitt undransvärda råd,
och sin kristna kyrka bevarat och upprätthållit.
I sällskap med V. D. besökte jag sedermera flere af
församlingens medlcmmmar, och prestgården var under dessa
dagar sällan tom på gäster, hvilka der infunno sig, för att
äfven utom predikstolen lära känna den svenska predikanten..
Aldrig kan jag glömma den vänskap och det deltagande som
skänktes mig af denna församlings medlemmar, vare sig att
de voro af svensk härkomst eller icke. Hos dem alla var
det någon ting svenskt, som gick mig till hjertat, och som
gaf sig tillkänna i det handslag man gaf mig, i den
välvilliga blick, med hvilken man såg mig i ögat, liksom i den
vördnad hvarmed de talade om Sverige, samt det lifliga
intresse de uttryckte och verkligen äfven bevisade för de nya
svenska Utvandrarne i Vestern. Jag måste tala med dem
om Sverige, om den svenska kyrkan, det svenka
konnnga-huset Tusende frågor gjordes mig derom än af den ena,
än af den andra. Man begärde, att jag skulle låta dem höra
det rena, välljudande svenska språket, hvarpå jag sjelf under
de sista månadernas förlopp högst sällan haft tillfälle att
uttrycka mig; vanligtvis uppläste jag då den apstoliska
trosbekännelsen eller några verser af den svenska, herrliga
Davids-sången: "Upp Psaltare och harpa" etc. Naturligtvis
förstod man ej ett ord häraf, men man lyssnade dock
dertill, liksom med en helig rörelse. För mången ålderstigen
var det ett echo ifrån hans lifs vårmorgon, ty flera mindes
ännu Prosten Girelius och hans familj; några hade som byn
af honom erhållit det heliga dopet.
Jag kan icke här säga de Svenska församlingarna vid
Delaware flodens stränder farväl, utan att göra samma
anmärkning, som ovilkorligen trängde sig in på mig, då jag
personligen var på stället och lärde närmare känna så väl
deras fordna som närvarande förhållanden. För att uttrycka
min mening, lånar jag här till en böljan några ord ifrån
Doktor RTCullough¾ predikan i den gamla
Trefaldighetskyrkan i Wilmington, då, sedan den en längre tid stått
obegagnad, en kristelig församling åter der kom tillsamman, att
"förbida Guds godhet i hans tempel."1)
1) Ps. 48: 10. Predikantens text vid detta tillfälle I den Engelska bibelöfvcr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
