- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
475

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

475

hafva gjort slafven tusende gånger mera ondt än slafpiskan,
och, i stallet för att befrämja hans befrielse, gjort hans ok
dubbelt tyngre än det var förut Dock, hvad än kan läggas
Nöjden till last; de grymheter Södern föröfvat, det förräderi
den begått, den dödsstöt den rigtat emot hvad som en gång
kunnat blifva och som, oaktadt alla sina brister, kanske ännu
med Guds hjelp skall blifva den mest fulländade och
vackraste samhällsförfattning, hittills omtalad af verldshistoricn,
hafva samkat öfver den en blodskuld, i jemförelse med hvilken
slafbojan i och för sig sjelf är blott en fjäder i vigtskålen.
Jorden har icke något straff motsvarande en sådan skuld;
helvetet sjelf är en benådning för sådana män som t ex.
Jeffersen Davis och Judas-biskopen general Polk.

Men äfven öfver Norden hvilar en skuld. Tyvärr hålles
äfven der den svarta rasen i allmänhet uti ett slafveri, i
visst afseende till och med värre, än det, hvarunder dess
bröder sucka i de södra staterna, och det filantropiska nitet
hade gjort bättre, om det der varit litet mer verksamt, innan
det i förtid kastade sig in på Söderns område. Förr än
man talade om slafvens befrielse, borde man också, mer än
man gjort, sett till att friheten blef honom till en
välsignelse, och att han icke blott blef fri, men äfven en bättre,
mera förädlad och lyckligare varelse som fri, än han varit
som slaf.

Jag sade, att jag i slafstaterna Delaware och Maryland
knappast skönjde något, som erinrade mig om den
afrikanska rasens förtryck. Det var först vid min återkomst till
de fria staterna, som jag skulle finna bevis derpå. Under
min vistelse i Philadelphia inträffade derstädes en händelse,
som gjorde att jag kom att fästa en närmare uppmärksamhet
vid den s. k. fria negerns samhällsställning i Amerika. En
hvit qvinna hade lefvat tillsammans med en mulatt; efter
någras berättelse hade de ingått äktenskap. Dock deras
förbindelse hade kunnat vara hvilken som helst, antingen
moraliskt brottslig eller enligt gudomlig och mensklig lag
tillåten, inför opinionen var den dock lika brottslig och
för-kastelig. De bodde i en aflägsnare del af staden, isynnerhet
upptagen af den kulörta befolkningen, och höllo der ett slags
värdshus eller näringsställe. Mobben, som fått kunskap om
deras förhållande till hvarandra, antände deras hus, och hade
de icke lyckats undkomma, skulle de säkert, mulatten åtmin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free