Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
det allmännas lycka och välstånd derigenom skulle sättas på
spel. Många insågo, att slafveriet var en kräfta i
samhällskroppen, men frågan var, huru den skulle kunna uppskäras,
utan att ett måhända ännu svårbotligare ondt följde på
operationen. Fi¾gan var äfven om man gjorde slafven sjelf
någon välgerning med att under dåvarande omständigheter
försätta honom i frihet, och menskligheten någon tjenst med
att kasta ut på samhället fyra millioner menniskor, som ännu
voro i okunnighet om sina pjigter emot samhället, och hvilka
samhället sjelf ännu icke var beredt på att i sitt sköte
upptaga såsom fria medborgare.
Huru stora svårigheter än här lågo i vägen, så voro
de dock icke oöfvervinneliga, och Södern, lemnad åt sig sjelf,
hade kanske öfvervunnit dem. Oaktadt eget intresse och
inrotade fördomar talade deremot, så visade sig dock många
tecken, som förebådade att, när stunden var kommen, man
skulle våga försöket.
Då uppstod i Norden det s. k. abolitionistpartiet En
falsk filantropis fanatiska yra fordrade slafvens omedelbara
frigifvelse, och blandade sig i hvad som var Söderns egna,
så att säga, husliga angelägenheter. Följden blef här
densamma som vid alla brådstörtade och radikala reformföretag:
saken förvärrades, och det goda ändamål man ville uppnå,
aflägsnades i stället för att bringas närmare. Abolitionismen
predikade slafvens frihet genom hvad medel som helst; man
uppmanade till rymningsförsök och underlättade dem genom
att våldföra lag och ordning: följden blef ett strängare
handhafvande af slaflagen, stegrade anspråk på skydd för hvad
som ansågs vara konstitutionella rättigheter, tills slutligen
passionerna allt mer och mer upphetsades, och slafegarn
fann nödvändigt, att för slafveriets bibehållande äfven yrka
på dess ytterligare utsträckande öfver de gränsor, inom hvilka
det dittills varit inskränkt. Abolitionismen satte
mordbrännarefacklan och dolken i negerns hand, sägande att Gud
gifvit honom rättighet, att till frihetens vinnande begagna
dem emot den herre och det samhälle, som pålagt honom
slafbojan: följden blef att kedjan drogs ännu hårdare omkring
slafvens fot. Jag är öfvertygad om, att sådana skrifter som
t. ex. Uncle Torns Cabin och en mängd till namnet
religiösa traktater, utdelade i Söderns plantager, utom att de
bidragit till att förbittra sinnena och underblåsa upprorsandan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
