Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
vara af denna verlden, äfven då intager hudens aristokrati
högsätet i de utvaldas församling. Skiljemuren emellan den
ena rasen och den andra nedrifves icke en gång af den
andeliga enthusiasmen. Inom ett särskilt skrank arbetas på den
oomvände svartes nya födelse. När folket i tusendetal på
bestämda timmar dagligen strömmade tillsammans, för att
på andans tillskyndelse täfla med hvarannan i bön, efter det
tidsmått, som hvar och en tilldelad var1), — när kyrkorna
1) Vid de stora bönemötena, som för nágru år sedan voro *a allmänna i Amerika,
och som skulle gälla såsom bevis på folkets uppvaknande till ett nytt andeligt lif,
voro gemenligen vissa ordningsreglor på förhand fastställde, ibland hvilka rid ett
tillfälle, det enda då jag bevistade en dylik sammankomst, äfven Yar, att ingen skulle få
bedja eller tala längre, än, om jag minnes rätt, fyra eller fem minuter. Då den ena
sålunda på andans uppmaning som bäst höll på att utgjuta sina bönesuckar — jag
bekänner uppriktigt, att det 6tnndom förekom mig som voro do mer beräknade att
höras af menniskor ån af Gud — erinrades han af mötets ordförande, som under tiden
•att med sitt ur i handen, det tiden var inne att sluta, hvarefter det blef en annans
tur, som dertill anmält sig, att draga den bästa profit han kunde af de honom
beviljade minuterna.
Då jag kommit att vidröra detta ämne, må det tillåtas mig, att ehuru det icke
står i sammanhang med hvad som i ofvanstående afhandlas, i förbigående äfven
omtala en anmärkning, som gjordes vid 6amma möte dit nyfikenheten lockat mig, och
hvilken anmärkning på sitt sätt karakteriserar så väl de ifrågavarande väckelserna,
som den verkan extemporerade böner ofta medföra. — Der uppstod nämligen en
bed-jaro som icke var särdeles lycklig i sitt föredrag, d. v. s. ur ästhetisk synpunkt
betraktadt; rösten var hackande, och orden saknade allt sammanhang — en hop
kraftuttryck och cxclamationer utan all mening. Det löjliga häruti skulle troligtvis
förefallit mig större än det ynkliga, om ej ön anmärkning, hviskad mig i örat af en
person tätt invid mig, och hvilken till på köpet ansågs höra till de uppväckta, kommit
mig att se saken från en helt och hållet allvarsam sida och ytterligare öppnat mina
ögon för det verkligen i många fall beklagliga och ihåliga i dylika andeliga rörelser.
"Jag tycker"y sade han "att når man icke kan bedja bättre, sà bör man lata bli. Det
stör andakten." — I ett obevakadt ögonblick uttalades här en stor sanning, som är
väl värd utt betänkas af dem, hvilka, förkastande all yttre form för gudstjensten,
påstå fastställda böncformalärcr vara oförenliga med en gudsdyrkan i anda och sanning.
Dessa störa dock icke andakten, hvilket deremot icke sällan inträffar vid extemporerade
böner, i hvilka det icke är allom gifvet att ntmärka sig. Möjligtvis var den omtalade
bedjarens bön på den religiösa sammankomsten lika varm och innerlig som någon
annans, ja, jag är böjd för att anse den till och med innerligare och uppriktigarc ån
många andras, som voro mera öfvade talare och förstodo att båttre lägga sina ord;
men af ett religiöst missförstånd trodde han sig nödvändigt böra till egen och andras
nppbyggelse uppträda offentligen; hans gudaktighet, förkastande en häfdvunnen form,
sökte att ikläda sig och hämta styrka af en annan, som modet och det ombytliga
menniskolynnet gjort till lag för tillfallet, och se här hum afsigten ernåddes, så till
vida som meningen med hvarje offentligen framsagd bön väl är den, att alla deruti
skola förena sig med en gemensam andakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
