Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
ansågos icke rymliga nog för dem, som med våld ville rycka
himmelriket till sig, eller snarare, då dessa platser voro allt*
för alldagliga och vanliga föremål, för att kunna gifva rigtig
fart åt den nyväckta enthusiasmen, och man fördenskull
uppbyggde ofantliga brädskjul eller förvandlade theatersalongerna
till bönehus, inom hvilka folk af olika bekännelser och
samhällsklasser församlade sig, för att, som det hette, med ett
hjerta och en mun åkalla Herran; äfven då uttalade den
hvita gudaktigheten öfver den svarta sitt: "kom icke vid mig
ty jag är heligare än du." Man förglömde alla
tros-skilj-aktighetcr, men icke skillnaden i ansigtsfärg. Den andans
enhet i hvilken alla skulle ödmjuka sig inför Gud, det
fridens band, som skulle omsluta alla, gällde icke negern och
mulatten. Så vidt mig är bekant, blef det icke någon af
dem förunnadt, att höja sin röst vid dessa
religions-expositioner. De hade på de flesta ställen sina sammankomster
för sig sjelfva, liksom de i allmänhet eljest uti större städer
bilda egna församlingar med nu mera för det mesta prester
och predikanter af samma ansigtsfärg.
Denna hudens aristokrati framstår mycket mera skarpt
i de fria norra staterna, än i Söderns slafstater. I de
sednare är husbondeväldet oinskränkt, och slafegarn förlorar
ingenting i värdighet, om han behandlar sina tjenare med en
viss nedlåtenhet och förtrolighet, ty hunden och lastdjuret
hafva under dessa förhållanden samma rätt som menniskan
till sin herres bevågenhet, och hvad han deraf gifver, gör
en lika liten förändring i den enas ställning till honom, som
i den andras. Men i Norden, der negern hetes vara fri och
oberoende, der han ofta förvärfvar en icke så obetydlig
förmögenhet, der måste kastskillnaden bibehållas på ett annat
sätt, och dess konventionella orättvisa antager här i
opinionens fördomar en envåldsmakt, som för den kulörta
befolkningen är likaså skymflig och i moraliskt afseende mången
gång kanske till och med mer förtryckande, än någonsin
slafpiskans på Söderns plantager. Den svarta mannen
förklaras t ex. värdig att tjena vid Herrans altare; han
undervisas, examineras och befinnes ega tillräcklig skicklighet att
antagas till lärare i församlingen; han göres till prest, för
en kulört församling naturligtvis, ty en hvit skulle anse sin
kyrka orenad, om han der finge uppträda: men fastän han
befinnes värdig till att vara en skaffare till Guds hemligheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
