- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
488

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

488

icke varit ur vägen, om man inom kyrkosamfundet i
Norden på ett moderat och hofsamt sätt höjt en röst deremot,
och icke behandlat det såsom varande blott och bart en
politisk sak, då man i Södern aflades, att få det erkännt
äfven ur religiös synpunkt Hvem vet, hvad derigenom hade
kunnat uträttas? I stället blundade man, liksom
unionsstyrelsen sjelf för den fara, som ovillkorligen en gång måste
utbryta, gjorde eftergifter och skänkte till och med bidrag
till skolor och andra kyrkliga institutioner, vid hvilka icke
blott användes slafarbete utan äfven spekulerades i
slaf-uppköp.

Huru strängt jag ogillar ett sådant förfarande, måste
jag likväl å andra sidan göra rättvisa åt de afsigter,
hvarigenom man trodde sig kunna försvara detsamma. Genom
att icke öppet uttala, sig hvarken för eller emot en sak, som
sedan länge söndrat unionen i två mot hvarandra fiendtliga,
politiska partier, och som åstadkommit kif och osämja inom
andra religiösa samfund, utan att det ringaste vunnits för
det goda ändamål man haft i sigte, har kyrkan trott sig
bättre kunna befrämja en sann kristelig anda och
fördragsamhet inom sitt eget samfund och verka för Evangelii
utbredande ibland slaf-populationen. Under det att andra
religionssamfund med en otidig ifver yrkade slafvens
emancipation och räckte honom dolken i handen, för att han
dermed skulle förskaffa sig friheten, arbetade kyrkan för
hans undervisning i kristendomen, och sökte att bland både
herrar och tjenare utbreda det fridens Evangelium, som,
mera allmänt omfattadt och erkändt, syntes vara det enda,
som en gång utan blodsutgjutelse och upprorslågor kunde
utverka slafvens befrielse. Under det att slafegarn, uppretad
emot abolitionismen, som merändels uppträdde i
missionärens prestdrägt, förbjöd all undervisning ibland sina slafvar,
och heldre lät dem förblifva i ett hednisk mörker, än
komma till kunskap i en kristendom, som hotade honom sjelf
och det samhälle, i hvilket han lefde, med fullkomlig
undergång, vann kyrkan småningom, genom att icke låta Kristi
lära uppblandas med politiska partistridigheter, allt mera
insteg och inflytande, och för dess prestcrskap öppnades
mången slafkoja, ifrån hvilken Evangelii ljus eljest blifvit
ute-stängdt. På detta sätt har den bisk. kyrkan trott sig
kunna uträtta mera godt, än om den öppet uttalat en protest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free