- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
487

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

487

styckad i tvänne partier; men derhän har det nu i alla fall
kommit genom Söderns uppror, oeh på huru lös grund den
dittills bibehållna enheten hvilat, synes bäst af de södra
stiftens beredvillighet, att genast vid upprorets utbrott skilja
sig ifrån general-konventionen, utelemna bönen för
Presidenten, »o. 8. v. Måhända drefvos de af fruktan till detta
steg; men en sådan fruktan vore äfven mera straffvärd än
de åsigter, hvilka de såsom kyrkliga korporationer troligtvis
hafva gemensamt med de borgerliga samhällen, af hvilka de
på sätt och vis utgöra en del. Flere af de södra stiftens
biskopar äro nemligen sjelfva slafegare, och såsom ett bevis
på, huru införlifvade de äro med den i deras stater bestående
institutionen, hafva vi haft det afskyvärda exemplet af en
kyrkans biskop, som afklädt sig biskopskåpan och
omgjor-dat sig med svärdet, för att som general ställa sig i
spetsen för en brigad rebeller och draga i härnad emot dem,
hvilka han fordom välsignat i Herrans namn. Dock jag
föres här fram om tiden för min berättelse.

Låt vara, det den bisk. kyrkan handlat visliga uti att
icke någonsin i sina konventioner afhandla slaf-frågan; med
ledsnad måste jag dock bekänna, att i denna försigtighet
legat mer af denna verldens visdom, än den, i hvilken hon
såsom ett sanningens vittnesbörd är pligtig att sätta ett
exempel. Under det de norra stiften iakttagit en
förekommande tystnad, för att icke såra trosförvandters i Södern,
hafva dock dessa uppenbart höjt sin röst för slafveriet, och,
fastän icke såsom samfund, likväl genom enskilda röster
omisskänneligen uttalat sina åsigter rörande detsamma. Till
och med prester i Södern hafva afvikit ifrån kyrkans all*
manna regel och i sina predikningar upptagit detta, om man
så vill, politiska tvisteämne. I en predikan, hållen i närvaro
af en af de fordna biskoparne öfver Norra Carolina, och
sedermera, försedd med hans förord, af trycket utgifven,
heter det*: uIngen menniska och intet menskligt samfund ega
rätt], att förklara slafveriet vara oriktigt, och vi kunna
tillfoga, att det i den form det för närvarande här existerar,
är i fullkomlig öfverensstämmelse med en gudomlig Försyns
ordning/’ En biskop i Södra Carolina framträdde öppet
för sitt stift med ett herdabref, hvaruti han fördömde
uabo-litionismens förhatliga filantropi." Under det att sådana
röster läto höra sig för slafveriets upprätthållande, hade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free